Herr talman! Miljarder av skattebetalarnas kronor hamnar i kriminellas fickor - det är den välfärdsbrottslighet vi ser just nu. Det handlar om anställda som känner sig tvingade att delta i fuskandet, anställda som har orimliga arbetsvillkor och klienter eller patienter som faktiskt inte finns, eller som i alla fall inte får något stöd trots att de på papperet får det, för att det gagnar dem som vill krama ut några extra kronor ur systemet. Detta är välfärdsbrottsligheten i Sverige i dag.

Varför börjar jag med detta? Jo, för att lagen om valfrihetssystem, som vi i dag diskuterar, har visat sig vara en lagstiftning som öppnar för omfattande välfärdsbrottslighet. Jag säger inte att alla företag som finns inom lagen om valfrihetssystem är fuskare, men jag säger att lagen öppnar för omfattande välfärdsbrottslighet. Vi har sett det i kommun efter kommun. Varje gång en kommun eller region börjar granska detta kan det ena efter det andra företaget, efter den ganska omfattande granskning som krävs, uteslutas.

När jag var kommunalråd i Linköpings kommun fattade vi så fort Socialdemokraterna tog över styret beslut om att granska alla företag inom hemtjänsten, där vi hade lagen om valfrihetssystem. Vi uteslöt 16 företag. Nu har vi inte längre kvar lagen om valfrihetssystem eftersom det inte är rimligt att ha ett system som inte är till för patienterna, klienterna eller brukarna - eller vad man nu väljer att kalla dem - som behöver det stöd de ska få. Detta ska ju inte handla om att få pengar eller att använda verksamheten i kriminella syften.

Det är därför jag har ställt frågan om statsrådet är villig att på allvar ta itu med välfärdsbrottsligheten. Socialdemokraterna är alls inte motståndare till att man ska kontrollera och ha stor insyn - givetvis ska man ha det. Men oavsett hur mycket man lägger ned - om vi har ett system som öppnar för missbruk kommer det att missbrukas.

Är statsrådet villig att på allvar ta itu med välfärdsbrottsligheten? Kanske kan han börja där fusket har visat sig vara som störst eller åtminstone börja med att inte tvinga regionerna att ha lagen om valfrihetssystem. Statsrådet säger i sitt svar att i de flesta fall kan kommunerna och regionerna välja. Men regionerna kan faktiskt inte välja om de vill ha lagen om valfrihetssystem eller inte.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag är besjälad av detta av flera skäl. Välfärdsbrottsligheten gör mig fruktansvärt upprörd för att den tar pengar från den viktiga välfärden, som vi vill stärka, inte försvaga. Detta drabbar dessutom så många människor, också dem som arbetar inom dessa verksamheter.