Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret! Först måste jag säga att det inte är någon här som på något vis har anklagat FN för att inte göra det de ska göra. FN gör ett fantastiskt jobb i Gaza och i området runt omkring. Men det finns andra problem. Hjälpen kommer inte fram. Det beror inte på FN, utan det beror på att Israel stoppar dem.

Under oktober släpptes i snitt 30 lastbilar per dag in i Gaza. Det är 30 lastbilar för en befolkning på 2,2 miljoner människor. Innan kriget satte igång för drygt ett år sedan låg snittet på mellan 300 och 400 lastbilar per dag. FN har sagt att det krävs minst 100 lastbilar per dag bara för att komma in med det basala vad gäller mat och mediciner. Det är alltså inte FN:s fel att hjälpen inte kommer in. Det är administrativa hinder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är den typ av administrativa hinder som också statsrådet pekar på - det går ändå inte att få ut folk. Vad gör regeringen för att komma till rätta med dessa administrativa hinder? Hur sätter man press på Israel att släppa in hjälp och släppa ut dem som behöver vård?

Den 10 oktober slog FN fast att krigsbrott och brott mot mänskligheten har begåtts när man har bombat sjukhus i Gaza. Det finns en princip som heter responsibility to protect, alltså ansvar att skydda. Vi, som en del av världssamfundet, har ett ansvar att skydda civilbefolkningen när krigsbrott begås.

Statsrådet säger återigen: Vi vill hjälpa till på plats. Ja, men FN har slagit fast att minst 14 000 patienter i Gaza inte kan få den vård de behöver i Gaza. Då spelar det ingen roll hur mycket hjälp vi än skickar dit, för de kommer fortfarande inte att kunna få den vården där.

På vilket vis hjälper det att hjälpa på plats när 14 000 människor inte kan få den vård som de behöver på grund av att utrustning, sjukhus, mediciner och kunskap saknas? Vi måste ta emot dessa.

(Applåder)