Fru talman! Jag tycker faktiskt att det ibland är lämpligt att ha lite is i magen. Jag vet att vi lever i en tid när man väldigt ofta kräver snabba beslut. Det väcks avgångskrav hit och dit, och journalister är ofta väldigt snabba och vill ha svar - ja eller nej. Ibland har man inte ett ja- eller nej-svar samma dag, avgå eller stanna kvar, utan ibland måste man kunna få ha lite is i magen. Framför allt när det handlar om personalpolitik tycker jag att man ska ha det. Vi får inte hamna i en situation där varje misstag hos en myndighetschef leder till att man hörsammar olika avgångskrav. Det går faktiskt inte.

Jag ville ha en större helhetsbild och inte helt på egen hand lägga det här pusslet. Jag visste att det hade påbörjats ett granskningsärende av JO som skulle komma i hyfsad närtid, så jag tyckte, och tycker fortfarande, att det var rätt beslut att invänta den rapporteringen innan regeringen fattade beslutet. Det var rätt för att JO har en juridisk kompetens som inte jag besitter och kan också göra en juridisk bedömning om det exempelvis har varit i enlighet med grundlag och annat. Jag har mycket juridisk kompetens på Finansdepartementet, men jag ville gärna invänta JO innan några sådana beslut togs.

Det kanske inte heller är regeringen som ska vidta åtgärder i det här fallet. Det är korrekt som Eva Lindh säger att regeringen just nu inte gör bedömningen att vi måste vidta en massa åtgärder med anledning av det här, men det kan vi komma att göra om behovet växer på myndigheten. Låt oss därför se vilka åtgärder en ny landshövding kan tänkas behöva på den nya myndigheten.

Vi har också, vill jag återigen betona, Arbetsgivarverket som säkert också kan komma med olika åtgärder för att stötta myndighetschefer. Men det finns också väldigt mycket arbete vad gäller detta.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.