Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Jag blir förvirrad när en sverigedemokrat står här och försvarar EBO-lagstiftningen och säger att vi måste fortsätta ha EBO. Det hör inte till vanligheterna att vi behöver förklara för sverigedemokrater att man visst kan avskaffa EBO-lagstiftningen. Vi hade faktiskt ett tillstånd tidigare i det här landet då vi inte hade någon EBO-lagstiftning. Det är inte heller så att en massa andra länder rakt av har EBO-lagstiftningar.

Jag ska dock inte fastna i min förvåning över Sverigedemokraterna. Jag vill egentligen bara fråga statsrådet vilka andra saker som anses avskaffade när man har tagit bort 50 procent. Ungdomsbrottsligheten har ju sjunkit med 50 procent sedan 2000. Anser då statsrådet att ungdomsbrottsligheten är avskaffad i Sverige? Eller om man vaccinerar en befolkning och 50 procent inte har fått vaccinet, är då sjukdomen i fråga avskaffad? Det blir ett väldigt konstigt förhållningssätt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag kan köpa att man argumenterar så om det är nere på någon enstaka procent. Det är klart att vi måste ha ventiler. Vi har ju människor med funktionsvariationer och liknande. Det är fullt rimligt att vi inte tvingar dem att bo på ett mottagningscenter. De kanske behöver bo någon annanstans. Någon form av ventil köper jag absolut. Men när anser statsrådet att begreppet "avskaffat" inte längre gäller?

I de prognoser som Migrationsverket har tagit fram för EBO är 50 procent kvar i EBO även 2027. Det blir konstigt. Jag tror att även statsrådet förstår den pedagogiska svårigheten att förklara varför Migrationsverket självt säger att 50 procent kommer att bo kvar i eget boende.

Det pratas mycket om incitament och liknande i högerns politik. Man brukar argumentera att det är en pullfaktor om exempelvis dagersättningen är för hög. Men om den är 71 kronor för dem som kommer ensamma, skulle det motivera någon att inte gå ut och jobba svart? Konsekvensen av att ha en väldigt låg dagersättning för att bo på mottagningscentret under processen blir ju att man kommer att söka sig någon annanstans.

Logiken borde då vara att man kraftfullt höjer dagersättningen för dem som bor på boendet så att det blir attraktivt. Nu är dock dagersättningen så låg att ingen klarar sig på den. Då blir det rimliga att man väljer alternativet att inte ha någon inkomst, och så hamnar man i den svarta ekonomin. Risken är alltså att man förstärker det fenomenet och att människor tänker: Herregud, ska jag bo där? Nej, jag väljer att jobba svart i stället.

Här står nu dessutom en sverigedemokrat och argumenterar för att man ska bo hos sina släktingar. Det är alltså inte ens familjeåterförening och anhöriginvandring vi pratar om, där vi nu är nere på minimum, utan här pratar vi släkten. Det är ju klanen. Det blir förstås alldeles utmärkt!

Vi sätter in åtgärder för granskning av boenden, att man ska kunna gå in på rummen och så vidare. Det tycker jag är bra. Men hur är granskningen av lägenheterna där de här människorna bor? Ska vi förstärka även den möjligheten, eftersom människor kommer att tryckas ut i den svarta ekonomin?

Jag låter ändå statsrådet landa i att svara på frågan: När anser statsrådet att någonting är avskaffat? Är det vid 50 procent? Är det vid 40 procent? Kan man kanske ha 60 procent i något fall?