Herr talman! Jag tänkte använda den lite okonventionella metoden att ta replik på min kollega i oppositionen Morgan Johansson, men jag tycker att det finns viktiga frågor att diskutera och resonera kring.

Utrikesministern började med att säga att hon vill se besinning i Mellanöstern, och i sitt andra anförande landade hon i att hon ändå hoppades på fred. Jag tycker att det känns som relativt låga ambitioner sett till var vi befinner oss. Vi måste våga blicka framåt och tro på att vi kan ha en långvarig fred genom att vi kräver permanent vapenvila.

Utrikesministern har också uttryckt väldigt många ord i den här debatten, men som Morgan Johansson själv konstaterade i sitt anförande är det ganska lite konkret handling. Om vi därför vänder på hela scenariot och tänker oss att det var Morgan Johansson som var utrikesminister i Sverige i detta läge, vilka andra beslut ser Morgan Johansson, med sin erfarenhet från tidigare regeringar och samarbetet med och erkännandet av den palestinska staten, att man hade behövt fatta? Vad behöver Sverige göra för att stödja en fred i Mellanöstern?