Herr talman! Jag tackar ministern för ytterligare svar.
Ministern säger att det finns stora problem på hemmaplan och att man måste prioritera, men då tycker jag att man gör en väldigt konstig prioritering när man väljer att sänka skatten för miljonärer i stället för att bibehålla en hög nivå i biståndet och den svenska välfärden.
Inte nog med att regeringen skär i biståndet med drygt 10 miljarder. Det är mycket pengar. Men sedan försvinner ytterligare 3 miljarder nästa år. Det är självklart att det kommer att märkas. Det kommer att drabba de mest utsatta och fattiga människorna i världen. Jag fick inget svar på om det finns någon lägstanivå för biståndet. Tycker inte ministern att det är ett problem att Sverige från 2028 inte kommer att hamna på den nivå som EU rekommenderar, det vill säga 0,7 procent?
Regeringens nya reformagenda för biståndet innebär en ny riktning för biståndet. Biståndet ska i större utsträckning vara till för att tillgodose svenska intressen. Det går faktiskt emot hur bistånd ska användas. Bistånd ska gynna mottagaren, inte givaren. Biståndet ska gå till dem som är i störst behov av stöd och inte till att gynna svenska företag.
Utöver insatserna i krigets Ukraina, som nu är Sveriges största mottagare av bistånd, prioriterar regeringen numera alltmer de länder där svenska företag har intressen. År 2024 avslutas stödet till Burkina Faso, Kambodja, Mali och Sydsudan, några av världens allra mest utsatta länder. Under de kommande åren kommer ytterligare samarbetsländer att fasas ut. Det är oroande.
Regeringen talar om reformer för effektivt bistånd, men det går inte ihop när de stora förändringarna handlar om att använda bistånd till svenska exportorgan. Det är inte ett effektivt bistånd utan lutar mer åt ett bundet bistånd, något som dömts ut av seriösa biståndsorganisationer. Ministern säger nu i sitt svar att huvudinriktningen ska vara ett obundet bistånd. Det låter förstås bra, men den nya inriktningen pekar på ett mer bundet bistånd. Bundet bistånd är både dyrare och mindre effektivt. Kostnaden för bundet bistånd uppskattas vara 15-30 procent högre än för obundet. Ett obundet bistånd är därför mycket mer effektivt.
Regeringen vill även knyta biståndet till att öka återvändandet utan att vara tydlig med vilken typ av återvändandekostnader som kan finansieras med internationellt bistånd. Enligt OECD:s regelverk kan enbart frivilligt, tryggt och värdigt återvändande av flyktingar från ett utvecklingsland till ett annat vara biståndsverksamhet. Återvandring från Sverige kan aldrig någonsin finansieras med någon form av biståndsmedel.
Att dessutom använda en stor summa av biståndet till inhemsk integration, helt emot OECD-Dacs regelverk, är minst sagt anmärkningsvärt. Hela 893 miljoner kronor av biståndsbudgeten går till ukrainska flyktingar. Jag har absolut inget emot att vi stöder ukrainska flyktingar, men det är inte bistånd. Ytterligare 506 miljoner kronor tas av biståndet för schablonersättningar för integration, vilket inte heller får räknas som bistånd. Anser inte ministern att Sverige ska följa OECD-Dacs regelverk? Jag skulle vilja ha ett svar på det.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
I budgeten meddelar regeringen att politiken för global utveckling, PGU, överges, med hänvisning till arbetet med Agenda 2030. Vänsterpartiet ser med oro på riskerna med det, inte minst med tanke på att regeringens arbete med Agenda 2030 inte är tillräckligt. PGU togs fram efter en lång process av diskussioner och samförstånd. Varför överger regeringen politiken för global utveckling?