Herr talman! Lotta Johnsson Fornarve målar upp en bild av att hundratals organisationer förlorar sitt anslag. Det är snarare tvärtom. Hundratals organisationer kommer nu att slippa behöva gå via 17 särskilt utvalda organisationer utan kan gå direkt till Sida, och mindre aktörer kommer att få hjälp med ansökningsförfarandet. På sikt hoppas vi också kunna ta hjälp av våra ambassader runt om i världen så att även lokala eller regionala organisationer som kämpar för människor i nöd eller är aktivister mot auktoritära stater och regimer ska kunna få ta del av dessa pengar, pengar som alltså tidigare bara gått till 17 särskilt utvalda organisationer - ett system som har varit relativt statiskt sedan 70-talet. Detta borde inte vara en ideologisk fråga. Vi behåller exakt lika mycket pengar som tidigare, men fler får ta del av dem. Det blir också lättare att spåra var skattebetalarnas pengar hamnar någonstans.

Det här med flera led är en legitimitetsfråga gentemot skattebetalarna. Man kan helt enkelt inte följa var skattekronan hamnar om det är för många led.

När det gäller svenska intressen handlar det om relativt okontroversiella saker som demokrati, mänskliga rättigheter, synen på barn och kvinnorättsfrågor - viktiga svenska intressen som jag hoppas att Vänsterpartiet också kan ställa sig bakom.

Jag håller inte med om att CSO-databasen och Openaid har varit tillräckligt transparenta. I CSO-databasen är det väldigt svårt att se var pengarna hamnar i slutändan, och därför har vi gett Sida i uppdrag att förbättra transparensen för journalister, politiker och svenska folket så att man kan se var pengarna i slutändan hamnar.