Fru talman! Jag tror att man behöver upprepa varför vi gick fram med den här reformen från första början.

Det var alltså 17 organisationer som hade en särskilt privilegierad ställning gentemot Sida, som dessutom har fått kritik av organisationer som inte har fått vara en av de 17 organisationerna. När man pratar om att det finns ett stort missnöje bland civilsamhällets organisationer tror jag alltså att man får fundera på vilket urval av dessa organisationer man pratar med och träffar. Jag har själv träffat många organisationer som är väldigt positiva till den här förändringen, eftersom de inte har varit en av de 17 speciellt utvalda organisationer som har fått dela på de här 1,8 miljarder kronorna årligen. Det är alltså inga småbelopp i det stora hela.

Det har också kommit kritik från Riksrevisionen och Statskontoret gällande att det inte har funnits ett öppet ansökningsförfarande. Det har varit höljt i dunkel varför just de här 17 organisationerna har varit utvalda, och det har varit begränsat med insyn och transparens. Det har varit väldigt många led, och man har undrat: Var hamnar den här skattekronan någonstans ute i fält? Går den till byråkrati och administration på vägen, eller i värsta fall till och med till korruption eller extremism på något sätt? Det har alltså varit svårt att följa den skattekronan när det har funnits fyra, fem, sex eller kanske sju olika led.

Det här är bakgrunden till att vi driver igenom reformen. Det kan inte ha kommit som en chock för någon som följer svensk biståndsdebatt. För två år sedan fick vi förtroendet av svenska folket att reformera biståndet. Att vi skulle göra det sa vi både före och efter valet, och nu gör vi det.

I just denna enskilda fråga har diskussionen pågått i över ett års tid. För att säkerställa en så smidig övergång som möjligt kommer dessutom det gamla och det nya systemet att kunna parallellköras under en stor del av nästa år, och Sida är ytterst ansvarigt för att se till att övergången blir så smidig som bara möjligt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Så till frågan om lobbyarbete. Kanske är det en ideologisk fråga huruvida svenska skattekronor ska gå till att lobba mot svenska och europeiska politiker eller till att faktiskt förbättra situationen för världens mest utsatta människor. Jag vet var jag står i den frågan. Jag tycker att svenska skattemedel primärt ska gå till de mest utsatta människorna på jordklotet och inte till dyra konferenser, lyxiga möten och dyra resor till Sverige och andra rika länder.