Fru talman! Tack, ministern, för ytterligare svar! Jag måste säga att jag är glad för att ministern står upp för FN, för de resolutioner som antagits där angående Västsahara, för folkrätten och för en lösning på Västsaharakonflikten.

Det är bra att Sverige inte har ändrat sitt ställningstagande när det gäller Västsahara, men nu gäller det situationen i flyktinglägren. Ja, vi ger ett kärnstöd, men dels har det svenska kärnstödet minskat, dels räcker inte de insatser som görs i den situation som nu råder.

Jag har också besökt de västsahariska flyktinglägren flera gånger, och jag har sett hur utsatta de är. Ministern verkar inte riktigt ha tagit in detta och insett att läget har förändrats och försämrats drastiskt och att situationen blir alltmer akut för varje dag som går på grund av matbrist och översvämningar.

På kort sikt behöver omvärlden öka det humanitära biståndet, och i ett större perspektiv behöver Västsaharas rätt till självbestämmande infrias. Omvärlden kan inte tillåta att ett folk fördrivs till öknen, där de görs beroende av bistånd under ett halvt sekel. Detta är helt klart, men nu minskar i stället biståndet drastiskt, precis som vi har hört här, samtidigt som allt fler flyktingar strömmar in i lägren från den befriade delen av Västsahara som ett resultat av kriget. En svår situation riskerar nu att bli helt katastrofal.

Som vi hört minskade World Food Programme, som har funnits på plats sedan 80-talet, de månatliga matransonerna med 30 procent i slutet av 2023. Även UNHCR har minskat biståndet till flyktinglägren med 20 procent 2024, något som direkt påverkar tiotusentals familjer.

En allvarlig matbrist uppstod under sommaren för den stora majoriteten av befolkningen i flyktinglägren, och nu har Röda Korset skurit ned matransonerna till ett minimum. Tre av fyra gravida och ammande kvinnor lider av svår anemi, och en tredjedel av alla barn led av kronisk undernäring redan 2022, visar en undersökning från UNHCR och World Food Programme.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Under de två senaste åren har situationen försämrats ytterligare. Situationen förändrades ännu mer nu i september när de stora regnen kom, vilket ledde till översvämningar. Skolor, sjukhus och infrastruktur förstördes, och hundratals familjer förlorade sina hem. Västsahariska Röda Halvmånen meddelade att det västsahariska flyktinglägret Dakhla numera är ett katastrofområde.

Det har hänt mycket som gör att situationen har förändrats den senaste tiden, och detta gör att det behövs ett akut stöd just nu. Då räcker det inte att komma med det stöd som vi har gett tidigare, utan nu behövs extra insatser.

Jag återupprepar därför min fråga: Kommer regeringen i den här svåra situationen att skicka akut stöd till de västsahariska flyktinglägren för att möta de stora behov som finns av mat, medicin och andra förnödenheter och för att möta den akuta situation som nu råder? Och kommer regeringen att garantera ett långsiktigt stöd till de västsahariska flyktinglägren? Kommer det stöd som nu ges till Oxfam att få fortsätta framöver? Även om stödet inte är så stort är det ändå viktigt.