Fru talman! Jag tackar Magnus Manhammar för frågan, för den utsträckta handen och för att vi kan ha ett bra utbyte om hur problemen ser ut.
Det hade varit positivt om detta bara gällde Blekinge, för då hade vi kanske kunnat hantera det snabbare. Men tyvärr är det som Magnus Manhammar beskriver här ingenting som stannar i Blekinge, utan stora delar infrastrukturen i Sverige lider av en bristande funktionalitet till följd av bristande underhåll. Man kan fundera på varför det har blivit så här. Varför har det uppstått?
Precis som ledamoten säger är problemen här och nu. Så stora problem som det är nu har ledamoten aldrig någonsin tidigare sett. Det är många som känner igen sig i den beskrivningen, och jag delar den. Det är en mycket ansträngd situation på den svenska järnvägen och även i det svenska vägnätet. Det kan vara så att de som upplever sig tvingade att ta bilen också måste färdas på vägar som har ett dåligt underhåll och därmed drabbas av både trafiksäkerhets- och framkomlighetsproblem.
Låt mig göra en liten historisk tillbakablick med järnvägen som utgångspunkt. Två tredjedelar av den svenska järnvägen är 100 år eller äldre. Trafikeringen på den svenska järnvägen har ökat mycket kraftigt de senaste åren. Det är en efterfrågestyrd marknad som har lett till att man ökar trafiken. Det är många regioner som har haft möjlighet att öka kollektivtrafiken. Det har funnits en efterfrågan på att resa mer med tåg, vilket i grunden är positivt.
Det blir alltså en ökad trafik på en väldigt gammal bana, och en ytterligare omständighet är att det i decennier har varit eftersatt underhåll. Detta är ett problem som har byggts upp, ett berg som har byggts under mycket lång tid. I kronor räknat uppgår berget i dag till 92 miljarder kronor i eftersatt järnvägsunderhåll. Det är alltså egentligen ingen slump att järnvägen inte fungerar om man konsekvent struntar i att underhålla den och trafikerar den hårdare. Om man tar i beaktande att den i stor utsträckning byggdes för 100 år sedan är det kanske inte konstigt att det ser ut som det gör.
Det konstiga är att man har tillåtit detta att ske trots att det redan för tio år sedan fanns konkreta förslag på hur man skulle kunna vässa järnvägsunderhållet och att man skulle kunna öka underhållet på tider då det inte stör trafiken. Dessa förslag har legat men - kanske av politiska skäl; jag vet inte - inte tagits vidare.
Detta såg jag när jag tillträdde som infrastruktur- och bostadsminister. Jag har också samlat stora delar av sektorn: Trafikverket, de stora tågföretagen som till exempel SJ och också underhållsentreprenörerna, som står för en stor del av underhållet, liksom även godsköpare. Jag tror att det var Volvo som vid ett av mötena sa att om man behöver höja takten i underhållet någon vecka skulle de kunna anpassa sin produktion lite.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Det behövs ett samspel för att se till att vi kan underhålla järnvägen samtidigt som vi ju är beroende av att trafiken fortsatt kan gå. Man kan inte stänga all järnväg för att underhålla den ett antal decennier och komma till rätta med problemet, utan vi måste också motsvara den förväntan som finns. Detta uppdrag gav vi till Trafikverket för ungefär ett år sedan. Man har nu vidtagit åtgärder för att inte bara fylla på säcken med pengar till underhåll utan också få mer underhåll för pengarna.
Det vidtas åtgärder. Det är växlar som byts och banor som behöver hanteras. Men det kommer att ta tid att vända utvecklingen till följd av att det varit så eftersatt under många decennier.