Herr talman! Regeringen har en mycket tydlig linje när det gäller konflikten i Mellanöstern. Den går att sammanfatta i fyra punkter.
För det första: Israel har rätt att försvara sig, men det måste ske i enlighet med folkrätten och den internationella humanitära rätten. Här är det tydligt att Israel måste göra mer för att skydda civilbefolkningen och för att öka såväl inflödet av som tillgången till humanitärt stöd.
För det andra: Vi måste mildra det humanitära lidandet i Gaza.
För det tredje: Bosättarvåldet måste få ett slut och vägen mot en tvåstatslösning ta sin början.
För det fjärde: Mellanösterns konflikter ska inte bli Sveriges konflikter. Vi måste minska polariseringen som motsättningarna i Mellanöstern för med sig, inte underblåsa och spä på den.
Mitt inledningsanförande ägnade jag till stor del åt att tala om Israels ansvar för att öka det humanitära tillträdet, möjliggöra UNRWA:s fortsatta viktiga arbete för att få ett slut på bosättarvåldet och ta tydliga steg mot en tvåstatslösning. På dessa punkter är regeringen tydlig. Detta omsätter vi i både ord och handling, till exempel genom sanktioner mot extremistiska bosättare. Sverige agerar också lokalt för att palestinierna på Västbanken ska få genomföra den ekonomiskt viktiga olivskörden.
Herr talman! Det räcker dock inte att ställa krav på Israel. För att deeskalera konflikten i Mellanöstern och på sikt uppnå en tvåstatslösning måste fler ta sitt ansvar. Iran har ett stort ansvar för den negativa utvecklingen i regionen och därmed också för att förhindra en ytterligare upptrappning.
EU har agerat för att hålla Iran ansvarigt för det destabiliserande agerandet, både i Mellanöstern och bortom regionen. I förra veckan skärpte EU än en gång sina sanktioner, denna gång under den sanktionsregim som riktar in sig på Irans drönar- och missilprogram, inklusive Irans militära stöd till Ryssland och till väpnade grupper i Mellanöstern och Rödahavsregionen.
Regeringen verkar också för EU-enighet för terroristlistning av det islamiska revolutionsgardet, något som statsministern gjorde senast vid Europeiska rådet i förra veckan.
Terrororganisationerna Hamas och Hizbollah bär också ett stort ansvar för 7 oktober-attackerna och den eskalering som följde. Hamas bör inte ha en plats i ett framtida styre av Gaza. Fortsatt israelisk ockupation är inte heller ett alternativ. Vi vill i stället se ett enat Gaza och Västbanken under ett legitimt demokratiskt styre av en reformerad palestinsk myndighet. Att stärka den palestinska myndigheten är också det bästa sättet att politiskt försvaga Hamas.
Samtidigt har EU fattat flera beslut om sanktioner mot ledande företrädare för Hamas. Sverige stödde inrättandet av en särskild sanktionsregim för att på ett mer effektivt sätt kunna kringskära Hamas finansiering, även detta för att försvaga organisationen.
I förra veckan dödades Hamasledaren Yahya Sinwar. Som statsministern sa är det inte en person som kommer att vara saknad. Men framför allt kan det, som Tysklands ambassadör i Tel Aviv noterade, kanske öppna dörren för något hoppfullt: den oskyldiga gisslans återvändande och ett slut på kriget. Låt oss hoppas att han har rätt.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Särskild debatt om situationen i Mellanöstern
(Applåder)