Fru talman! Ja, hur ser det ut i sjukvården när situationen för regionerna är så svår till följd av inflationen? I augusti 2022 hade vi lika många operationer som hösten 2023. Under det första året av vår regeringstid skedde alltså inte någon större förändring när det gällde att kunna åstadkomma operationer eller första besök i specialiserad vård. Men fram till i våras, i maj 2024, var det en minskning med nästan 100 000 i köerna. Det skedde alltså en rejäl förstärkning och förbättring när det gällde att korta köerna tack vare medarbetarna i hälso- och sjukvården.
Sedan har vi en svårare situation nu. Dels har vi haft sommarsemestern, dels en konflikt på arbetsmarknaden. Den får konsekvenser, och det är ju meningen med en konflikt. Det är alltså inget konstigt.
Nu är vi tillbaka i svårare tider. Jag vill ändå visa på att det går att korta köer. Det kräver att man satsar på personal och att personalen har möjlighet till goda arbetsvillkor och god arbetsmiljö. Regionerna presterade en förkortning av köerna med 100 000 under ett års tid. Det går alltså att komma åt detta.
Det är också ambitionen från regeringens sida med det uppdrag vi nu har gett till en särskild utredare: att komma fram till hur vi på en kortare tid gemensamt kan korta köerna i landet så att vi inte får undanträngningseffekter. Sådana uppstår ofta när regionerna prövar på egen hand. Hur kan vi göra detta? Utredaren kommer med sitt förslag i början på nästa år, och då får vi se vad regionerna och utredaren gemensamt kan komma fram till.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Personalen är helt nödvändig för att lyckas med det man gör. Därför var det angeläget för regeringen att vi kom med det särskilda sektorsstödet när vi själva hade räknat fram vilka risker som finns hos regionerna.
Fru talman! Man kan fundera på vilken del av regeringens områden som får mest stöd i en krissituation. Det faktum att sjukvården ensam får 9 miljarder i ett extra stöd till följd av inflationen kan väl inte bero på att den är underprioriterad, utan tvärtom.
Helt vid sidan av alla budgetprocesser meddelade vi att det blir 6 miljarder extra till sjukvården till följd av inflationen och de pensionsavtal regionerna har, vilket motsvarade löner till 7 000 sjuksköterskor. Vi kan se att det har gett effekt, även om regeringen inte kan styra över regionerna. Om vi skulle göra det - om antingen jag eller statsministern skulle säga att ni inte får göra si eller att ni måste göra så - vore det ministerstyre. Då skulle vi hamna i KU, och det på goda grunder.
Men vi kan ge regionerna förutsättningar, och det har regeringen gjort. När vi nu ser att det är betydligt mindre personal hade jag ändå önskat att varenda en vore kvar i regionerna. Just nu riskerar någonstans upp till 1 000 personer att varslas eller sägas upp. Men det är inte i närheten av de tal som vi såg i början av året. Regeringens stöd, och regeringens extra stöd, har ändå gjort det möjligt för många regioner att fatta andra beslut. Dessa beslut, fru talman, har varit helt nödvändiga för att vi ska kunna behålla en god vård, korta köer och förbättra vårdkapaciteten.
Jag noterade dock att ledamoten Eva Lindh sa i sitt inlägg att Socialdemokraterna tillför de resurser som behövs. Låt mig då ställa en fråga till ledamoten. Det är 1 miljard extra netto som ni lägger i utgiftsområde 9 på att öka vårdkapaciteten och förstärka personalen. Sedan lägger ni lite till på generella statsbidrag, och sjukvårdens andel av det är 1,7 miljarder. Sammantaget är det 2,7 miljarder. Sjukvården kostar 400 miljarder. Menar ledamoten att detta är skillnaden mellan att det går bra och inte? Jag ser fram emot att lyssna på ledamotens kompletterande åsikter om detta.
(Applåder)
I detta anförande instämde Runar Filper (SD).