Fru talman! Än en gång tack, Ulrika Liljeberg, för möjligheten att diskutera dessa frågor i dag! Jag har utomordentligt stor respekt för de invändningar som förs fram, av det enkla skälet att de går rakt på den väldigt svåra intresseavvägning som i och för sig inte är unik för detta förslag men som ändå visat sig vara särskilt komplicerad av en rad olika skäl.

Det handlar om att det i den ena vågskålen finns en förfärlig brottslighet, med enorma negativa, livslånga konsekvenser för barn och unga - en brottslighet som fram till för bara några år sedan helt och hållet skedde i den fysiska miljön men som har flyttat in i den digitala miljön och sedan bara kanske ett par tre år tillbaka dessutom har flyttat in i krypterade sammanhang. Detta har ritat om hela spelplanen. Vi kommer inte att komma runt den problematiken och att den ställer oss inför helt nya avvägningar.

Jag vill dock verkligen understryka att jag tycker att det är viktigt att vi har diskussionen. Alla problematiseringar som lyfts fram äger sitt berättigande. De kommer också, tror jag, att fortsätta prägla debatten och diskussionen framåt.

Det är också därför det har varit så viktigt för regeringen att avgränsa det ursprungliga förslaget och öka precisionen, rättssäkerheten och förutsägbarheten. En naturlig konsekvens av detta har blivit att också, när det gäller det spetsigaste verktyget i det paket vi talar om, påtagligt avgränsa tillämpningsområdet till redan känt övergreppsmaterial och undanta annat, som förvisso kan vara nog så allvarligt men i högre grad rymmer de risker vi har talat om.

Diskussionen och den politiska processen lär alltså fortsätta, både här i kammaren och i det mer europeiska sammanhanget. Jag hoppas och tror att vi ska kunna diskutera frågorna med samma allvar som vi har gjort i dag.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.