Fru talman! Tack till Ulrika Liljeberg för möjligheten att diskutera dessa viktiga frågor i dag!

Jag tycker att alla de frågor som Ulrika Liljeberg tar upp är relevanta. Det är också därför regeringens utgångspunkt i de här förhandlingarna har varit att få till en bättre balans mellan å ena sidan brottsbekämpningens effektivitet och säkerheten för barn och unga online och å andra sidan integriteten och rättssäkerheten.

Jag vill upprepa att det förslag som vi nu diskuterar är närmast identiskt med den linje som Sverige antog förra hösten och som vi har hållit i förhandlingarna sedan dess. Det var ju en ståndpunkt som alla partier utom Vänsterpartiet stod bakom. S ville gå ännu längre i en så att säga ingripande riktning.

Hur tar vi då fasta på den synpunkt som har förts fram? Den adresserar ju en av kärnfrågorna här: Går det att åstadkomma det vi vill åstadkomma för att bekämpa de här förfärliga brotten och samtidigt bibehålla rättssäkerheten, integriteten och robustheten i de här systemen?

Det är också därför som det har skett en avgränsning till att spårningsordern, som är det yttersta verktyget och den spetsiga delen av förslaget som vi nu diskuterar - det är ju mycket bredare; det här är det mest långtgående, som ska användas som en sista utväg - enbart ska kunna användas till att söka efter bild- och videomaterial, alltså övergreppsmaterial, som är känt för polisen sedan tidigare. Den avgränsningen är gjord just i det ljuset.

Jag kan konstatera att det efter överläggningar i justitieutskottet i september står klart att det finns en bred majoritet bakom denna ståndpunkt. Det upprepades i EU-nämnden i oktober. Jag vill också understryka att vad vi nu talar om är rådets positioner inför en fortsatt diskussion och förhandling med Europaparlamentet där de här frågorna, förutsätter jag, kommer att vara i centrum för diskussionen.