Fru talman! Det finns naturligtvis många risker och sårbarheter i den offentliga välfärden. Vi är inte heller befriade från korruption i den offentligfinansierade delen av välfärden som bedrivs i kommunal, regional eller statlig regi. Man kan väl säga att tillgången till mycket pengar är i sig en sårbarhet, eller tillgången till andra materiella förmåner eller andra förmåner.

Om man tittar på handlingsplaner som tar sikte på korruption och som regeringen beslutar om är det ingen tillfällighet att frågor om upphandling och offentliga inköp finns med. Det är processer där stora värden står på spel och där man kan säga att sårbarheter kan utnyttjas av den som är ute i oegentliga syften.

Det är alldeles uppenbart att HVB-hemmen ingår i ett system med stora sårbarheter. Det är vad vi ser exempel på varje dag i form av välfärdskriminalitet, som förvisso inte begränsar sig till HVB-hem, och särskilt sårbara utsatta unga personer. Givet hur systemet är konstruerat med bristande tillsyn och bristande kontroll har det skapats möjligheter för kriminella att rekrytera och socialisera in unga i kriminella aktiviteter.

Min utgångspunkt är att för ett hem med den typen av kopplingar, oavsett huvudman, ska tillståndet dras in. Den verksamheten ska inte få bedrivas.

Det råder inget tvivel om att ungefär 80 procent av HVB-hemmen drivs i privat regi, och det är därför relevant att diskutera frågan. För rättvisans och precisionens skull är det också rimligt att konstatera att det inte bara är där vi dras med problemen. Jag noterade exempelvis häromveckan att man gjorde tillslag mot HVB-hem i Västsverige som ägs av ett kommunförbund, det vill säga en lång rad kommuner, där ledarskapet på hemmen kunde gripas för stora narkotikainnehav och där storleken antyder att de är en del av den organiserade brottsligheten.

Min enkla uppfattning är att all välfärdsverksamhet som omfattar stora summor pengar rymmer sina sårbarheter, och det är utomordentligt viktigt att vi gör systemen mer robusta. Det ska alltså vara mer ingripande tillståndsprövningar, bättre tillgång till bakgrundsmaterial oavsett om det är belastningsregister, misstankeregister eller att samordna uppgifter om olika leverantörer i olika register. Exempelvis har Bolagsverket ett sådant arbete igång för att skapa en större transparens mot upphandlande kommuner. Vidare ska det vara en löpande kontroll, tillsyn och skoningslös respons mot de aktörer som på skattebetalarnas bekostnad och med stora kostnader för utsatta barn och unga, om vi talar om HVB-hem, ägnar sig åt mer eller mindre kriminell verksamhet.