Herr talman! För oss socialdemokrater är mäns våld mot kvinnor en av de mest fruktansvärda formerna av våld. Och våld mot gravida kvinnor måste såklart vara ett av de mest fruktansvärda uttrycken för mäns våld mot kvinnor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det som gör denna situation ännu mer tragisk är att våldet ofta eskalerar under graviditeten. Fysiskt våld riktas mot gravida magar, och kvinnor utsätts för allt från sexuellt tvång till både fysiskt och psykiskt våld. Detta har såklart förödande konsekvenser för kvinnorna men också för deras ofödda barn.

Extra oroväckande är det att många av dessa kvinnor är otroligt unga. Flera av dem är i början av sitt vuxna liv. Det är kvinnor som befinner sig i de mest sårbara perioderna i sina liv. När de borde känna trygghet och förväntan inför att bli föräldrar utsätts de av den person som borde vara deras största stöd.

Låt mig ge några exempel. En ung kvinna - hon var bara 20 år gammal - blev knivhuggen 33 gånger av barnets pappa bara tre veckor efter förlossningen, och detta skedde efter månader av våld. En annan kvinna, också 20 år, mördades för att hennes pojkvän inte ville att hans familj skulle få veta att han väntade barn.

Kvinnornas unga ålder understryker hur fruktansvärt sårbara de är. Våldet mot dem, precis som mot andra kvinnor, eskalerar som jag sa under graviditeten. Det är slag mot magen. Det är kontroll över läkarbesök, och det är hot om att skada både mamman och det ofödda barnet.

Vi vet också att dessa tragedier inte är isolerade fall. Trots att varningssignaler ofta har funnits och trots polisanmälningar har inte kvinnor det skydd de behöver. Nästan hälften av de gravida kvinnor som mördats de senaste tio åren hade anmält sina förövare för misshandel.

Polisen har ett centralt ansvar att förebygga och stoppa detta våld, men verkligheten visar att deras arbete fortfarande är långtifrån tillräckligt. Polismyndighetens årsredovisning för 2023 ger också en mörk bild av detta. Trots myndighetens visioner om förbättringar ser vi att mäns våld mot kvinnor inte har minskat. Flera polisregioner beskriver till och med att det våldet är dödligare än gängens.

Det syns ingen nedgång i antalet anmälningar, och det syns ingen nedgång i antalet ärenden som lämnas över till åklagare. Detta visar att polisen fortfarande arbetar reaktivt snarare än förebyggande, och det är en självkritik som polisen själv lyfter fram.

Igor, som var polisens pilotsatsning när det gällde mäns våld mot kvinnor, lades tyvärr ned under 2023. Det var ett projekt som hade stora framgångar, som ökade anmälningsbenägenheten och som ledde till fällande domar. Trots detta valde polisen att avsluta projektet. Man hänvisade till att man tyckte att detta skulle ingå i samtliga enheter för att de skulle ta lärdom av Igor.

Men vi vet att de här specialistenheterna behövs för att skydda kvinnor som annars faller mellan stolarna. Polisen behöver ta sitt förebyggande arbete på större allvar. Våldet som dessa kvinnor utsätts för kan inte fortsätta att bemötas med samma reaktiva insatser.

Min fråga till ministern blir därför: Hur ser regeringen på polisens egen självkritik angående deras förebyggande arbete när det kommer till mäns våld mot kvinnor?