Fru talman! När det handlar om sjukvårdspolitik blir det ofta fokus på personalen inom sjukvården och de äldre som utgör den stora patientgruppen. Det är inte konstigt, dels på grund av just detta, dels för att det är ganska tacksamma grupper att spara in och göra ekonomiska nedskärningar på.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Personalen inom vård och omsorg kämpar oftast på. De klagar sällan utan gör sin plikt. Äldre är lite likadana. De biter ihop och kämpar på. De klagar sällan utan tänker att det är så här det får vara när de till exempel skickas runt mellan olika vårdinstanser i hela Skåne. Sjukvårdspolitik är dock mer än det och berör så många fler än personalen och äldre, även om detta är viktiga grupper som såklart drabbas hårt av regeringens sjukvårdspolitik.

Sjukvårdsfrågan är också den viktigaste frågan för unga. Nedskärningar kan drabba även dem, och det finns det faktiskt väldigt konkreta exempel på. På lasarettet i Ystad, där jag kommer ifrån, avvecklar man nu logopedin för barn och unga för att spara pengar. I det högerstyrda Region Skåne drabbas alltså de allra mest utsatta barnen av nedskärningarna, utöver personalen på logopedin som såklart också drabbas.

I Ystad är det 100 barn som står i kö för utredning, barn som redan har ganska dåligt självförtroende på grund av tal- och skrivsvårigheter och som redan nu löper ganska stor risk att halka efter i skolan. Detta gör också att risken att dessa barn och unga ska hamna på glid är ganska stor.

Med det här beslutet kommer föräldrar och barn från sydöstra Skåne att tvingas åka över hela Skåne, vilket gör detta till en ganska uppenbar klassfråga. Vilka har råd att ta ledigt en hel dag för att ta sina barn till logopedin i Helsingborg eller Malmö? Ystads Allehanda har i dag en artikel om föräldrar som nu tvingas ta ledigt hela dagar för att just deras dotter ska få stöd av logoped.

Statsministern lovade att ingen skulle sägas upp i sjukvården. Jag tror att många förstår att statsministerns ord och löften väger ganska lätt. Statsministern pratade i sin regeringsförklaring om en ljusning för Sverige, men jag tror att barnen med läs-, tal- och skrivsvårigheter i sydöstra Skåne har svårt att uppfatta den där ljusningen för Sverige.

I går var jag på ett annat evenemang där jag hörde barnrättsministern hylla barnkonventionen och prata om att den är svensk lag. Barns bästa i det här fallet och i sjukvårdspolitiken i övrigt kan man ju verkligen resonera kring.

Regeringens och Sverigedemokraternas, eller den samlade borgerlighetens, sjukvårdspolitik i kombination med de högerstyrda regionernas sjukvårdspolitik runt om i Sverige slår hårt mot personalen, mot äldre och i Ystad till och med mot de barn och unga som har det allra svårast i samhället. Det finns något särskilt cyniskt över detta.

Det är också en påminnelse för alla oss som bor ute i landet om att den politik som bedrivs från Stockholm av den svenska högern ned till Malmö och som sipprar ut till andra regioner slår mot personalen i sjukvården och alla åldersgrupper, i det här fallet inte minst mot barn och unga med läs-, tal- och skrivsvårigheter.

Det finns något särskilt cyniskt över detta.

(Applåder)