Fru talman! Det var skönt att höra att ministern delar den problembild som vi ser gällande riskerna med införandet av reformen.

Däremot är jag lite fundersam över ministerns hyllande av branschskolorna, som regeringen har valt att stoppa försöket med. Det är ju välkommet om ministern nu i stället delar vår syn att branschskolorna är en viktig del av yrkesutbildningspaketet. Det är i så fall ett välkommet besked.

Men för att återgå till gymnasieskolan och dimensioneringen blir det nu ändå så att de kommunala huvudmännen riskerar att hamna i en helt omöjlig situation. Antingen får de bryta mot lagen för att fortsätta kunna konkurrera och ge studieförberedande program, eller så kan vi få en situation där man inte kan läsa till exempel samhälle eller ekonomi på en kommunal gymnasieskola. Är det valfrihet, Johan Pehrson, att det inte ska finnas några kommunala skolor som ger annat än yrkesprogram?

När de fristående skolorna bibehåller och väljer att öka sina platser på de mer lukrativa programmen är risken att det är de kommunala skolorna som får stå för yrkesprogrammen, de program som vi vet behöver öka. Det är de programmen som leder till jobb där bransch efter bransch skriker efter arbetskraft. Men vi får alla gemensamt erkänna att vi inte har lyckats göra dessa program tillräckligt attraktiva i våra unga människors ögon.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Kanske kan återinförandet av grundläggande behörighet, som så olyckligt togs bort av ministerns företrädare Jan Björklund, bidra till att öka attraktiviteten för yrkesprogrammen igen. Unga människor vill inte stänga dörrar till framtiden.

Vi måste också göra mycket mer för att fler unga ska se möjligheterna med gymnasial yrkesutbildning. Branscherna måste göra mer för att öka attraktiviteten genom goda arbetsvillkor och möjligheter. Vi vill ju att unga människor ska välja yrkesutbildning för att det är där de ser framtiden. De måste också få förutsättningar att göra informerade val. Jag är ganska säker på att de flesta ungdomar tror att när det erbjuds ett antal platser betyder det också att det är en utbildning som leder till jobb. Just nu riskerar vi att lura ungdomar in i utbildning som leder till arbetslöshet.

Det verkade som att vi var helt eniga om tanken med reformen, eftersom Liberalerna helt stod bakom den när den röstades igenom i riksdagen. Men frågan är ju ändå nu: Hur tänker utbildningsministern agera för att reformens intentioner ska bli verklighet?

Jag lyssnade på statsrådets lördagsintervju, och där var han mycket tydlig med att det finns regelverk som gör att friskolemagikerna kan tjäna pengar på att inte erbjuda bibliotek eller labbsalar. Då kanske man kan tänka att det inte ska vara möjligt för dessa friskolecharlataner att tjäna pengar på att lura in ungdomar i program på program som inte leder till jobb. Till exempel kunde ministern ställa krav på att de fristående huvudmännen ska ingå i de samverkansområden där det krävs att de kommunala skolorna ska ingå.

Ministern säger också att han ser behov av sanktioner. Då kan man fråga Johan Pehrson vilka sanktioner som skulle kunna riktas mot skolor som till exempel väljer att öka antalet platser på ekonomiprogrammet när vi ser att det behöver minska. Kommer det att bli någon action från utbildningsministern, eller är det som man kan befara: mycket snack och lite verkstad?