Fru talman! Låt mig först ge ett distinkt svar: EU är inte enigt. Det är den brutala sanningen. Det finns en förkrossande enighet i EU med undantag för två länder - tyvärr inte bara ett: Slovakien och Ungern står i den här frågan på andra sidan. Det konstaterar jag. Jag kan garantera att dessa länder också får veta detta på europeiska toppmöten. Det råder ingen tvekan om vad andra länder tycker om att två länder gör det svårare eller till och med omöjligt att nå fullständig enighet, men det är likväl ett faktum.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 17 oktober

I Natokretsen har det lösts lite enklare. Där accepterar man att Ungern helt enkelt inte agerar, men Ungern begränsar inte heller andras möjlighet att agera. Men vid EU-toppmöten är det krav på enighet om de beslut som fattas i Europeiska rådet. Detta visar sig nu när det gäller längden på sanktioner och när det gäller frysta tillgångar. Där hoppas vi att en amerikansk flexibilitet ändå ska göra att vi kan få mer tillgångar till Ukraina.

Men det brutala svaret är alltså att Ungern och Slovakien inte är eniga med övriga länder, och det vållar problem. Det vållar inga oöverstigliga problem, och alla vi andra agerar ju för att göra problemen så små som möjligt, men det hade utan tvekan varit bättre om både Ungern och Slovakien stod på vår sida.

När det gäller vägen för Ukraina in i Nato har vi alldeles nyligen, för bara tre månader sedan, i Natokretsen enats - svårt, som det var - om en formulering som är långtgående men ändå inte så långtgående som Ukraina skulle vilja, nämligen en "irreversible path to NATO membership". Det är inga små ord. En irreversibel väg till Natomedlemskap är ett tydligt språk, men det som nu saknas är en inbjudan att bli Natomedlem. Där är vi helt enkelt inte eniga, och detta kräver enighet i Natokretsen.

Som jag sa i min inledning tillhör Sverige dem som kommer att driva på så långt det bara är möjligt för Ukraina in i Nato.

(Applåder)