Fru talman! Först ska jag bara säga ett par ord om ceremonin. Jag glömde säga att jag fick tillfälle att tala med den taxichaufför som körde svenskarna, liksom med taxichaufförens fru. De försökte hjälpa till när dådet väl var ett faktum. Det var otroligt berörande att få prata med honom.

Jag skulle inte säga att det blir tuffare och tuffare. Det är uppenbart att Ungern och Slovakien är de två länder som nu systematiskt motsätter sig europeisk enighet. Det är alldeles uppenbart ett problem - det tror jag att alla förstår - och vi har gjort allt vi kan för att begränsa det problemet så långt det bara är möjligt.

När det gäller frysta tillgångar handlar det också lite grann om hur långt vi kan enas med USA om att med de begränsande sanktionsperioder vi nu har, sex månader, ändå få loss amerikanskt kapital. Det verkar finnas en viss flexibilitet där, men jag vågar inte gå i god för hur långt den kommer att sträcka sig.

Från svensk sida skulle vi gärna gå mycket, mycket längre; nu pratar vi om avkastning på kapitalet, men i grund och botten har vi inga begränsningar utan skulle kunna tänka oss att ta alla de frysta pengar som ryssarna har och använda dem för att rädda, hjälpa och återuppbygga Ukraina. Där krävs det dock enighet, och det är ganska många euroländer som är skeptiska och ser andra risker med detta. Just euroländerna förfogar vi inte över, som bekant, men vi driver på för att ha en så bred definition som möjligt av frysta ryska tillgångar.

När det gäller Mellanöstern var den enda FN-fråga som berördes naturligtvis den om att så att säga stå enat bakom FN:s generalsekreterares rätt att verka i sin institution. Det är legitimt att länder ibland tycker olika om generalsekreterarens agerande - det har hänt många gånger och kommer att hända igen - men det är viktigt att inte begränsa hans, eller för den delen hennes, möjlighet att fungera i sin roll.