Fru talman! Tack, statsministern, för återrapporten!

Europeiska rådet möts även denna gång mot en fond av en världsomspännande kamp mellan de västerländska, fria demokratierna och det som står som kontrast till dem: diktaturer och autokratier där den starkes rätt är det som styr. Inte minst beskriver statsministern hur de genom olika påverkansoperationer försöker instrumentalisera migration för att försöka destabilisera och visa att demokratin inte klarar av att hantera så svåra frågor. Migrationspakten är ett utmärkt exempel på hur vi går en annan väg. Jag hade själv möjlighet att för ett par veckor sedan sitta ned med Polens utrikesminister Radek Sikorski, som är minst sagt tydlig med vilka bevekelsegrunder som finns bakom detta.

Jag vill fråga statsministern om synen på påverkansförsök i gruppen av EU-ledare, inte bara vad gäller den instrumentaliserade migrationen vid polska och finska gränsen utan också sättet att försöka använda migrationspolitiken inom EU för att destabilisera våra västerländska demokratier inifrån. Har man i Europeiska unionen beslutskraft nog att orka stå emot detta och använda den migrationspakt vi har och de saker som behöver ta vid efter detta för att visa att demokratier klarar av att hantera även dessa svåra frågor, som kan väcka mycket känslor?