Fru talman! Samtidigt som statsministern åkte till Bryssel åkte jag till krigets Ukraina och Kiev. Mot den bakgrunden vill jag börja med att säga att det verkligen är en mycket stor styrka att Sverige kan stå upp med vårt stöd till Ukraina i så bred enighet. Jag instämmer i att mer måste göras här och nu för att öka västvärldens stöd till Ukraina och se till att Ryssland förlorar kriget.

Både den djupa tacksamhet för vårt stöd till Ukraina som jag mötte och också desperationen över att Ukraina inte ser hur människorna ska räcka till berörde mig djupt. Ukrainarna känner sig mycket utsatta i försvaret av sin frihet i ett krig som är så mycket större än att det enbart berör Ukraina och Ryssland. Försvaret av västvärldens demokrati som vi känner den handlar om så mycket mer än enbart Ukraina. Det är också detta vi säger: Soldaterna i de ukrainska skyttegravarna försvarar inte bara sin egen frihet och demokrati utan också vår frihet och demokrati.

Därför vill jag tacka statsministern för återrapporten från Bryssel men också ställa frågan vad statsministern har vidtagit för åtgärder för att tillse att EU är enigt. Vad har statsministern har tagit för initiativ för att förhindra att Orbáns Ungern gång på gång ska underminera EU:s stöd till Ukraina och i stället gå Rysslands ärenden? Hur agerar Sverige på EU-arenan när det gäller detta?

Till detta vill jag också ställa frågan om det som Ukraina mest av allt önskar sig för att kunna trycka tillbaka Ryssland, nämligen en inbjudan till Natomedlemskap. Det är lätt att se värdet för Ukraina i detta. Men hur ser statsministern på detta i närtid, och hur ser det ut i kretsen av EU-ledare när det kommer till denna svåra men för Ukraina så avgörande fråga?