Fru talman! Tack, statsministern, för återrapporteringen! Det är stora frågor och mycket elände, får man väl säga, som pågår i världen. Vi hörde den socialdemokratiska ledamoten rada upp många av de olika saker som pågår.

Jag tänkte gå vidare till hur vi kan försöka lösa några av de här sakerna: klimatkrisen och krisen för biologisk mångfald. Det var uppe på mötet, och jag läser ur rådsslutsatserna nummer 55 att rådet trycker på att man ska ha ambitiösa åtgärder med tanke på skador och störningar på grund av klimatförändringar och förlust av biologisk mångfald och att man ser att man behöver uppnå finansieringsmålen. Det är glädjande att se att det är ett så starkt tryck från rådet i detta.

Jag ska själv åka till COP 16 på fredag och delta i den svenska delegationen för mötet.

Det här har ändå varit på plats i två år. Vi ska skydda 30 procent av alla naturtyper vi har, både på land och till havs och i vatten. Vi ska också restaurera 30 procent av de skadade ekosystemen.

Trots det har den svenska regeringen på hemmaplan inte alltid levt upp till detta. Den har även motarbetat till exempel restaureringslagstiftningen. En förutsättning för att man ska få till det ärende som man säger kommer att vara milstolpen är att ha de nationella handlingsplanerna på plats så att man ska ha någonting att jobba efter. Här ser vi att Sverige inte har levererat någon handlingsplan, och det finns inte heller någon tidsplan.

Jag vill därför fråga statsministern: Vad har Sverige gjort för att driva på detta i EU? Det handlar alltså om att påskynda arbetet med ett slutdatum för när handlingsplanerna ska in så att vi har någonting att utgå ifrån när vi ska se till att uppnå detta. 2030 är runt hörnet.