Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret!

Detta är just nu en mycket viktig fråga för många orter, företag, jordbrukare och husägare. Jag besökte för någon vecka sedan Fredriksberg i Ludvika kommun där nu rivningar av dammar hotar hela ortens fortlevnad. Region Dalarnas tvätteri kommer att behöva läggas ned. Ingen mer skidåkning i Säfsen. Många som har sina hus på öar i sjöarna kommer inte att kunna nå sin ö längre. Det kommer att dröja några år innan man kan anlägga vägar i det som nu kommer att bli sumpmark.

Jag är glad över att statsrådet är medveten om den oro som finns inför dammrivningarna. När man runt om i Sverige river dammar som funnits sedan 1700-talet vet få vilka effekter det får. Det är rivningar som sker på bred front. Utredningarna som föregår rivningarna fokuserar enligt min mening bara på den ekologiska sidan av hållbarhet. Gång på gång prioriteras enbart akvatiska värden och att miljökvalitetsnormerna uppfylls.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

År 1987 ledde Gro Harlem Brundtland Brundtlandkommissionen. Hon definierade hållbar utveckling så här: En hållbar utveckling är en utveckling som tillfredsställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov. En hållbar utveckling består av tre dimensioner som samspelar och stöder varandra: ekologisk hållbarhet, social hållbarhet och ekonomisk hållbarhet.

Självklart ska vi värna vårt vatten och det liv som finns där. Men när Sverige nu implementerar vattendirektivet gör Sverige det ensidigt. Det är den ekologiska dimensionen som helt styr hur vi exempelvis ser på dammar.

Regeringens remitterade promemoria Bättre förutsättningar för vattenkraftens omprövning är vällovlig. Men den tar ju bara sikte på större dammar och kraftverk, ungefär som dem där jag kommer ifrån vid Dalälven. De stora som drivs av Fortum och Vattenfall har råd att klara det. Det är de små kraftverken i biflödena som påverkas.

Utredningarna som sker inför utrivningarna fokuserar på ekologi. Visserligen nämns ofta kulturmiljö och effekter för närboende, men ofta vägs allt samman till en situation där kultur eller sociala faktorer viktas lägre.

Vi behöver ta ett djupt andetag. Vi behöver inte ha hela tätorter som likt Fredriksberg riskerar att förvandlas till sumpmark. Det finns med all säkerhet utrivningar som är mycket väl befogade. Men de ska inte göras urskillningslöst, och de ska inte göras utan att låta ekologi, ekonomi och sociala värden samspela.

Fru talman! En av mina frågor kvarstår, och så har jag en ytterligare fråga till statsrådet.

Varför kommer regeringen inte att lägga fram fler förslag för att fler kriterier ska beaktas inför besluten om rivningar, exempelvis kulturvärden eller sociala värden?

Den andra frågan är: Ser statsrådet någon som helst risk att Sverige överimplementerar EU-direktivet?