Fru talman! Jag tror att alla som följer denna fråga vet att det finns väldigt få förutsättningar för EU att enas om någonting mer i närtid än det vi är eniga om just nu. På den principiella nivån är vi eniga om väldigt stora saker, men det är saker som inte har bäring på den omedelbara operativa hanteringen just nu.

När vi pratar om nutid och närtid är antagligen varje ord vägt på guldvåg, för olika länder har olika ingångar och resultatet ska vara enigt. Så enkelt är det.

Låt oss också säga, innan vi kommer till nästa steg, att EU inte är någon stor maktspelare i denna fråga. Det kan vara dåligt på många sätt, inte minst för självbilden efter allt vi har gjort i Ukraina. Men EU är ingen stor maktaktör i denna fråga. Länderna tycker därtill för olika.

Man ska därmed inte ringakta det som EU ändå gör, till exempel på lång sikt. Det finns ett massivt stöd för en tvåstatslösning, ett massivt stöd för Israels rätt att försvara sig mot en terroristorganisation och ett massivt stöd för att Israel måste utöva detta försvar inom ramen för folkrätten, och man ställer krav på Israel när det gäller humanitärt tillträde, till exempel. Det är inga små saker. Det är heller inte detta som kommer att avgöra situationen på marken. Jag skulle tro att olika ekonomiska stöd från EU-länderna i dag betyder mer.

Vi fortsätter agera. EU kan bara agera när vi är eniga. I fråga om denna konflikt är vi eniga på den mest övergripande nivån. Vi är också i ökande grad eniga om att konflikten där skapar närmast ohanterliga problem för många länder här. Varje land måste tänka som Sverige, att man har ett fullständigt ansvar för vad som händer på egna gator och torg. Detta bekymrar fler premiärministrar än just mig.