Fru talman! För mig och hela regeringen är det självklart att alla som kan arbeta också ska arbeta. Det innebär såklart att människor som har olika funktionsvariationer eller sjukdomar och är i behov av särskilt stöd för att kunna arbeta också ska få det. Det är en väldigt viktig och grundläggande princip.

Att fler kan komma i arbete utifrån sina egna förutsättningar är bra för hela samhället, och det är särskilt viktigt för individen. Som vi har talat om här under en längre tid mår alla bättre av att arbeta och ha en egen inkomst att leva på, men det handlar också om att vara delaktig i och en del av en gemenskap. Att uppmuntra och främja arbete är precis det som är arbetslinjen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag var inne på moderniseringen av regelverket, som alltså inte bara handlar om att det ska vara enklare att lämna tillbaka något när man har blivit arbetsoförmögen. Den handlar faktiskt också om att effektivisera och förenkla handläggningen, som jag ändå känner är en del av den problematik som interpellanten lyfter.

Precis som jag avslutade med att säga handlar det också om att ISF har fått uppgiften att göra en granskning för att se om det är ändamålsenligt, om det har förändrats över tid och om det tillstöter problem just för att det är flera aktörer som är inblandade. Jag ska inte säga "Ju fler kockar, desto sämre soppa", men givet mina tidigare erfarenheter som kommunstyrelsens ordförande vet jag att hjälpmedelsfrågorna är komplicerade och svåra eftersom de ligger på många olika aktörer. Interpellanten tog bara upp Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och sedan regionen, men här kommer dessutom även kommunen in.

Jag ser alltså fram emot den redovisning som ISF kommer att komma med i sin granskning. Därefter, givet att jag följer frågorna mycket noga, får jag helt enkelt återkomma kring om det behövs några förändringar.