Fru talman! Det är positivt att rådet nu tagit kraftigt avstånd från bosättarrörelsen och Israels militära operationer på Västbanken och att man vill se ytterligare åtgärder från kommissionens sida.

Våldet och fördrivandet av palestinier på Västbanken måste uppmärksammas och fördömas. Men jag konstaterar också att det bara är om Västbanken som rådet talar, i fråga om Israels militära operationer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 17 oktober

Rådet uttalar sig väldigt skarpt om den humanitära situationen i Gaza och Libanon, om angrepp på FN-styrkor, om att FN:s generalsekreterare deklarerats persona non grata, om att UNRWA har en stor betydelse i Gaza, om att man beklagar det oacceptabla antalet civila offer, särskilt bland kvinnor och barn, samt om den katastrofala hungern och den överhängande risken för hungersnöd till följd av otillräckligt inflöde av bistånd till Gaza. Men ingenstans i slutsatserna står det något om vem som angripit FN-styrkor, vem som stoppar hjälpsändningar och vem som orsakar en stor del av de civila offren - att det är staten Israel och dess militär.

Europeiska rådet måste våga vända sig direkt till Israel för att få ett stopp på detta förfärliga krig. Trots Israels aggressioner vågar EU ännu inte kräva ett permanent och omedelbart eldupphör. Man kräver eldupphör och ett varaktigt slut på fientligheterna.

Rådet talar om en tvåstatslösning. Man måste ändå konstatera att en tvåstatslösning eller en lösning över huvud taget förutsätter en permanent vapenvila, och den vapenvilan kommer vi troligtvis inte att få om inte pressen på Israel ökar.

Jag vill fråga statsministern om det finns några möjligheter för rådet att i närtid enas om att kräva en permanent vapenvila.