Fru talman! Utslagning av 20 000 ungdomar per år har vi talat om, men krisen i skolan innebär också att skillnaden ökar mellan dem som lyckas och dem som misslyckas. Det innebär ökad psykisk ohälsa, inte minst bland barn med NPF. En av de två viktigaste åtgärderna - det handlar om betygssystemet - har vi redan varit inne på, men den andra handlar om att faktiskt behålla pedagogerna i förskolan och skolan.

Trots detta kan vi konstatera att mycket av den politik som nu förs leder till det omvända. Skolor stängs, pedagoger sägs upp och barn slås ut. Därför undrar jag: Vad gör skolministern för att kommuner och huvudmän ska sluta säga upp pedagoger och stänga skolor, och vad gör skolministern mot utslagningen i skolan?