Fru talman! Jag vill här i mitt slutanförande välkomna att regeringen inför kommande år ökar anslagen till Försäkringskassan.

Statsrådet pratade flera gånger om långsiktighet och hållbarhet. Jag kan för allt i världen inte förstå långsiktigheten eller logiken i att forcera fram 500 uppsägningar ett år för att ett annat år anställa lika många. Var finns långsiktigheten i det?

Jag har all respekt för inflationsbekämpningen, men den här regeringen har ju helt tondövt skurit ned på offentlig förvaltning, myndigheter, sjukvård och skola. Samtidigt har de sänkt skatten för de allra rikaste och för sig själva. Det har funnits pengar för att sänka skatter men inte för att ha en sjukförsäkring att lita på.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Ryckigheten i anslagen skapar väldigt stora problem. Det blir svårare att rekrytera medarbetare, och förtroendet skadas. Framför allt påverkas redan utsatta människor, som försätts i en ännu värre situation.

Sjuka elevassistenter, snickare eller sjuksköterskor förväntar sig inte någon lyx eller gräddfil. De förväntar sig att bli bemötta med värdighet och respekt, att få ett rättssäkert beslut och att kunna ta del av den försäkring som de själva är med och betalar till när oturen slår till och de blir sjuka. Det är en service som måste fungera, alldeles oavsett hur inflationen ser ut. Människor kan ju inte planera när de ska bli sjuka. Vårt trygghetssystem ska finnas där när vi faktiskt behöver det.

Jag har fullt förtroende för Försäkringskassans ledning och för att man fortsätter att arbeta lika aktivt som man har gjort de senaste åren med att komma till rätta med handläggningstider och allt annat, men regeringens sätt att hantera sjuka människors vardag i en av de största kostnadskriserna på många år har varit högst anmärkningsvärt. Det återstår att se hur länge Sverigedemokraterna kan stå emot Moderaternas många förslag på försämringar i sjukförsäkringen. Jag säger bara: Fortsättning följer.