Fru talman! Jag kan svara ledamoten Stenevi om vad Liberalerna tyckte när man sprängde personsökare i Libanon, där sjukvårdspersonal och barn dödades och man bröt mot 70 § i den internationella sedvanerätten. Då retweetade en liberal riksdagsledamot en tweet med en personsökare där det stod "shalom", som hyllade detta brott mot folkrätten. Att Liberalerna gör skillnad när det gäller hur de bedömer olika saker, vilket ledamoten Stenevi pekar på, är ganska tydligt.

Jag vill vara tydlig. Jag tycker att det är mycket bra och oerhört viktigt att regeringen jobbar mot antisemitismen. Det går inte att nog påpeka hur viktigt detta arbete är, precis som arbetet med att motverka islamofobi, afrofobi, antiziganism, rasism mot samer och alla andra former av rasism. All rasism ska bekämpas och motverkas, alltid och överallt. Låt det inte råda några tvivel om det!

Vi fick ju inget riktigt svar här. Jag och statsrådet tolkar tydligen ordet "ja" lite olika här. Men detta får mig osökt att tänka på förre riksdagsledamoten Carl B Hamilton. Hamilton uttalade att rasistiska uttalanden mot muslimer kunde accepteras, i samband med att justitieutskottets ordförande gjorde rasistiska uttalanden, men att gränsen gick vid judar. Om uttalandet hade gällt judar på motsvarande sätt skulle det ha passerat den röda linjen. Hamilton fick senare lämna riksdagen.

Det påpekas också att olika grupper blir utsatta för rasism på gator och torg. Justitieutskottets ordförande spyr konsekvent ut islamofobi så långt att det till och med har gått till förundersökning.

Liberalernas partiledare Johan Pehrson sa med anledning av Hamilton: "Kritiken är helt berättigad. Han har också bett om ursäkt. Det här blev väldigt fel. Vi gör ingen skillnad på respekt för människor som har olika religioner. Alla människor med en tro ska mötas med respekt." Jag tycker att det är ett bra uttalande av Pehrson, och Hamilton lämnade riksdagen. Frågan är om han sa vad som faktiskt sägs inom Liberalerna, med tanke på tweeten när folkrätten bröts, eller om Pehrson faktiskt menade det han sa.

Någonstans väcker relationen till statsministern en fråga. Hamilton fick lämna riksdagen när han gjorde skillnad på rasism och rasism. Men statsministern skickar sitt statsråd hit för att försvara honom och sitter lugnt kvar.

Detta väcker frågan - och här vill jag att statsrådet ska utveckla svaret: Vad är det som skiljer ledamotens Hamiltons uttalande, där han skilde på rasism mot judar och rasism mot muslimer, och statsministerns svar, där han svarar "ja" på frågan om den ena sortens rasism är värre än den andra? Här tycker jag att det faktiskt krävs en tydlig förklaring. Vad är skillnaden? Vad är substansen och kärnan i att ministerns partikamrat fick lämna riksdagen medan statsministern lugnt sitter kvar?

(Applåder)