Fru talman! För två veckor sedan debatterade jag och utbildningsministern en snarlik frågeställning här i en interpellationsdebatt. Senare samma vecka deltog jag vid Mittuniversitetets årshögtid. Det var ett tillfälle att fira de prestationer som gjorts på universitetet, med promovering av nya doktorer och installationen av nya professorer. Det var en fantastiskt trevlig tillställning.

Jag har varit med vid flera sådana tillställningar tidigare, och det var en sak som var annorlunda i år. Det fanns ett surr runt omkring detta när jag talade med representanter för universitetet, näringslivsföreträdare och andra som deltog vid årshögtiden. Det fanns en djup oro över vad som håller på att hända med svensk universitetsutbildning och konsekvenserna av de neddragningar som SD-regeringen nu gör.

Jag hörde tidigare utbildningsministern säga "kvalitet" väldigt många gånger. Det var kvalitet hit och kvalitet dit. Men på vilket sätt blir kvaliteten i den svenska högskole- och universitetsundervisningen bättre av att man drar ned på antalet utbildningsplatser runt om i hela landet? På vilket sätt blir kvaliteten bättre av att människor nekas möjligheten att mitt i livet karriärväxla eller kompetensutveckla sig på annat sätt?

Utbildningsministern är fortfarande mig svaret skyldig om vad vi ska säga till dem som nu inte får en sådan chans. Vad tycker utbildningsministern att vi ska säga till näringslivet när man därifrån undrar varför det inte blir fler utbildningsplatser?