STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag skulle vilja börja med att tacka min kollega Sanna Backeskog för en otroligt viktig interpellationsdebatt som lyfter något som tyvärr alldeles för ofta förblir osynligt, nämligen våld mot äldre kvinnor.

Våld mot kvinnor är ett stort samhällsproblem med ett alldeles för stort mörkertal oavsett vilket kvinnovåld vi pratar om, och det ska vi alltid ha i åtanke när vi pratar om brottslighet. När det drabbar äldre kvinnor blir situationen ofta än mer komplicerad och svårare att upptäcka, för med åldern kommer ett ökat beroende av andra, både av närstående och av personal inom vård och omsorg, vilket gör dessa kvinnor särskilt utsatta.

Fru talman! Många tänker kanske inte på att förövaren när det kommer till våld mot äldre kvinnor ofta är en nära anhörig. Det kan vara kvinnans egen son, det kan vara en svärdotter eller en bror. Det kan också vara en partner. I dessa fall kan våldet handla om såväl psykisk som fysisk misshandel men också om kontroll och försummelse. När en kvinna behöver hjälp med de mest basala sakerna, som att gå på toaletten eller komma upp ur sängen, finns det därför en risk att hon blir beroende av sin förövare. Den som utövar våldet har en maktposition som kan vara mycket svår att bryta.

För äldre kvinnor som har lämnat arbetslivet minskar dessutom kontaktytorna med omvärlden. Kollegor eller en chef som kanske hade upptäckt tecken på våld finns inte längre där, och den sociala isoleringen gör att våldet kan fortgå utan att någon reagerar. Samtidigt har vi sett alarmerande rapporter om övergrepp och försummelse inom äldreomsorgen, rapporter om att våra äldre inte är trygga ens på den plats där de ska vara som tryggast - i sitt eget hem.

Under hösten har vi nämligen dessvärre fått läsa om fall från till exempel Uppsala kommun, där det har framkommit att hemtjänstpersonal som ska vara ett stöd och en trygghet har utnyttjat sin ställning och utsatt äldre kvinnor för både våldtäkter och andra sexuella övergrepp. Det här är ett svek på den allra högsta nivån.

Extra alarmerande är såklart att det framkommit att mannen i ett av fallen inte togs ur tjänst ens när kvinnan hade brutit ihop och berättat för sin biståndshandläggare om våldtäkten. Under flera dagar kunde personen i fråga fortsätta att besöka äldre och utsatta. När man sedan gick ut och informerade om det som hade hänt var det ytterligare kvinnor som trädde fram.

Det här är inte något unikt för Uppsala; tyvärr ser vi rapporter runt om i hela Sverige om att hemtjänstpersonal utsätter dem som de är där för att hjälpa.

Detta pekar såklart på allvarliga brister i hur vi organiserar och övervakar vår omsorg. Människor som inte hör hemma inom välfärden, människor som begår kriminella handlingar, lyckas alltså få anställning inom till exempel hemtjänsten, vilket är helt oacceptabelt. Våra äldre kvinnor förtjänar trygghet och respekt, och vi behöver se över hela strukturen - från hur vi rekryterar och utbildar personal till hur vi övervakar omsorgen för att säkerställa att de här brotten aldrig mer sker.

Med anledning av detta vill jag ställa följande fråga till statsrådet: Hur anser regeringen att vi nationellt kan agera så att äldre kvinnor inte ska behöva vara rädda för våld och övergrepp från de personer som är satta att vårda dem?