Fru talman! Jag tackar jämställdhetsministern för svaren. Jag ser verkligen fram emot en framåtsyftande diskussion här i kammaren i kväll.

Äldre kvinnor som utsätts för våld är en grupp som uppmärksammas alltför sällan. Samtidigt kan just äldre kvinnor befinna sig i en särskilt sårbar situation. Det kan handla om att vara i beroendeställning på grund av omsorgsbehov, men det kan också handla om att våldet har pågått så länge att det har normaliserats totalt och känns väldigt skamfullt att prata om.

Dålig ekonomi och låga pensioner ökar utsattheten. Bristande kunskap och stereotypa föreställningar om att äldre kvinnor inte kan utsättas för våld, eller att äldre män inte kan vara förövare, medför risker när det gäller förmågan att upptäcka och lagföra våldet.

I min valkrets har den här viktiga frågan aktualiserats av länsmedier. Arbetarbladet har precis skrivit om de nystartade tantjourer som drivs av kvinnojourerna i Gävle och Sandviken. Tack vare externa medel har de kunnat starta detta i projektform. Även deras erfarenhet visar att äldre ofta är en bortglömd och utsatt grupp. I P4 Gävleborg underströk kriminologen Anders Östlund att våldet i parrelationer mellan äldre, när det väl har blivit känt, ofta har pågått oerhört länge. Dessa personer har varit utsatta för våld hela livet.

Fru talman! Våldet går inte i pension. Jämställdhetsmyndighetens rapport, som statsrådet hänvisade till, belyser samma problem. Med detta sagt är det bra att såväl myndigheter som olika medier nu synliggör problematiken och de brister som finns i samhället vad gäller fördomar, resurser, rutiner och kompetens. Jag tycker att det är väldigt bra att vi kan ha denna interpellationsdebatt i dag.

Jag uppskattar flera delar i jämställdhetsministerns svar, och jag delar självfallet till 100 procent uttalandet om att alla äldre ska kunna leva sina liv i trygghet och i frihet från våld. För att uppnå det krävs såväl satsningar på rättsväsendet och straffrättsliga åtgärder som tydliga brottsförebyggande insatser.

Det är också bra att det psykiska våldet lyfts alltmer i diskursen om mäns våld mot kvinnor. Det kan röra sig om upprepade kränkningar och nedvärderande kommentarer eller försummelse - att inte hjälpa den som är i beroendeställning. Ofta handlar det om att ta kontroll över och inskränka hela den utsattas livsutrymme och alla sociala relationer, vilket kan bli extra svårt för någon som är äldre och kanske inte längre förvärvsarbetar utan i stället tillbringar hela dagarna med sin förövare.

Det kan också handla om ekonomiskt våld, precis som ministern nämnde, alltså att ha fullständig kontroll över någon annans ekonomi, undanhålla inkomster, slösa bort besparingar eller skuldsätta. Psykiskt våld är med dagens lagstiftning väldigt svårt att komma åt.

När det gäller mäns våld mot äldre kvinnor finns det många frågor som jag i dag vill lyfta och diskutera med jämställdhetsministern. Jag börjar därför med två frågor nu.

Fru talman! Gällande att upptäcka och lagföra våldet anser jag och mitt parti att regeringen behöver ta utredningen om straffansvar för psykisk misshandel vidare och se till att psykiskt våld blir kriminaliserat. Hur ställer sig statsrådet till det?

Vidare är polisen och polisens samverkan med andra aktörer avgörande för att lagföra de här grova brottslingarna. I Bollnäs finns någonting som heter Trygghetens hus, där utsedd polis och medarbetare från socialtjänsten samverkar med den lokala kvinnojouren och brottsofferjouren i ständig dialog med kommunen och hälsocentralerna. Ser statsrådet att det kanske behövs mer av sådana samverkansformer i Sverige?