Fru talman! Jag vill inleda med att notera att Johan Pehrson inte besvarade mina frågor, det vill säga hur många färre platser han räknar med att det blir 2025 och vilka utbildningar det är som kommer att skalas ned eller läggas ned.
En ledtråd fick vi. Det var låg genomströmning. Vi vet att de här pengarna ska satsas på ingenjörsutbildningar och att det ska skäras ned på utbildningar av låg kvalitet. Det säger Johan Pehrson. Det enda mått vi får på vad det skulle vara är alltså låg genomströmning, låg prestationsgrad, som ministern sa.
Då skulle jag vilja fråga ministern hur genomströmningen ser ut på ingenjörsutbildningarna som man ska finansiera genom den här omfördelningen. Hur ser genomströmningen och prestationsgraden ut på dem? Det är en relevant fråga i sammanhanget.
Jag tänker att det egentligen är två förändringar vi debatterar här. Den ena är omfördelningen av takbeloppen, som vi har berört djuplodande. Den andra är förändringen av prislapparna, den ersättning som lärosätena får per student.
Det sker två sådana i år. Den ena aviserades i 2024 års budget, och den andra aviserades i 2025 års budget.
Den som aviserades i 2024 års budget gäller natur- och teknikutbildningar. Prislappen har en höjning med precis under 1 000 kronor för helårsstudenter. Det som aviseras i årets budget innebär en höjning med precis över 1 000 kronor för studenter inom humaniora eller samhällsvetenskapliga utbildningar, men det gäller inte helårsstudenter utan helårsprestationer.
Jag skulle vilja höra Johan Pehrson motivera skillnaden i dessa finansieringsmodeller. Natur- och teknikutbildningarna får en höjning för att man antar studenter, medan man inom humaniora och samhällsvetenskap får en höjning när man examinerar studenter. Varför gör Johan Pehrson skillnad på hur man stärker finansieringen av humaniora och samhällsvetenskap respektive natur och teknik? Jag kan inte se något skäl till att det skulle vara någon skillnad mellan dessa båda områden.
Slutligen har jag en fråga som jag också tycker att Johan Pehrson borde svara på. Behöver vi fler eller färre utbildningsplatser i tider av ökande arbetslöshet? Vi förväntar oss att arbetslösheten kommer att fortsätta öka nästa år. Kommer vi att behöva fler eller färre utbildningsplatser i Sverige då? Frågan är ytterst relevant. Enligt den politik som regeringen för kommer det att bli färre. Om Johan Pehrson nu svarar "fler" har han en hemläxa att göra.
Hur många färre platser blir det? Vilka utbildningar ska skalas ned? Varför finns det en skillnad i hur man höjer ersättningen? Och i tider av arbetslöshet: Behövs det fler eller färre utbildningsplatser?
Det är ett antal rätt enkla frågor som jag tycker att Johan Pehrson borde svara på.
(Applåder)