Fru talman! Tack, Linus Sköld, för möjligheten att debattera den här frågan i dag!

Jag vill uppehålla mig vid framför allt en sak i utbildningsminister Johan Pehrsons svar på Linus Skölds fråga: campusbaserad utbildning. Jag tycker att det har tagits fram alltmer sedan skiftet av utbildningsminister. Under denna korta tid har det pratats ganska mycket om campusbaserad utbildning.

Det som jag vill lyfta fram är perspektiv och vad ministern ser att campusbaserad utbildning är. Precis som de socialdemokrater som varit uppe i talarstolen tidigare i dag har talat om kan campusförlagd utbildning se väldigt olika ut. Decentraliserad utbildning är faktiskt campusutbildning. På olika campus och lärosäten runt om i vårt land bedrivs campusutbildning.

Jag skulle vilja veta om utbildningsministern delar synen som vi socialdemokrater har på utbildning som bedrivs på lärcentrum, så som på Campus Värnamo som jag besökte förra veckan. Där bedrivs utbildning till förskollärare och sjuksköterska, men där finns också korta kurser i hållbart ledarskap i kris och förändring. Räknas ledarskapskurser som bedrivs på distans men med campusförlagd utbildning som campusförlagd utbildning? Är utbildning till 3D-tekniker som ger högskoleexamen kvalitativ campusutbildning? Oftast får vi inte de svaren i debatten.

Vi socialdemokrater vill att utbildning ska finnas nära medborgarna, nära människor som behöver utbilda sig. Jag kommer från Jönköpings län. Vi har femte lägst utbildningsbakgrund i landet. Då ligger vi ändå mitt i södra Sverige där det med korta avstånd borde finnas alla möjligheter att ta sig till olika lärosäten. Trots det ligger mitt hemlän femte lägst i landet när det gäller hög utbildning.

Samtidigt har vi en industri som är på fjärde eller femte plats av exportlänen i hela Sverige. Det visar att vår potential är enorm. Men det visar också bekymren i fråga om framtida teknologisk utveckling. Om länet ska kunna fortsätta bidra till svensk konkurrenskraft behöver företagen fylla på kompetens hos både alla som är mitt i arbetslivet och alla som står utanför arbetslivet, som Linus Skölds fråga också handlar om. Hur ser vi till att de som är arbetslösa faktiskt kommer i arbete? Och hur ser vi till att de utbildas för att kunna ta det arbetet nära där de bor? Jag tror att det är där nyckeln finns.

När takbeloppet omdefinieras och omprioriteras är risken stor att det blir färre platser på campusförlagda utbildningar långt ifrån lärosätets huvudort. Det är egentligen den stora oron. Därför är det viktigt att vi diskuterar det. Då kan regeringen nämligen inte gömma sig bakom att det är lärosätena som prioriterar hur man förlägger utbildningsplatser. Riktningen från regeringen är tydlig. Det går inte att tolka två år av högerstyre på annat sätt än att utbildningsplatser långt ifrån lärosätesorterna, gärna universitetsorter, är sämre utbildningsplatser.

Därför vill jag att Johan Pehrson fortsätter att reflektera över och diskutera om lärcentrumen, de decentraliserade utbildningarna, ingår i begreppet campusbaserad utbildning.

(Applåder)