Fru talman! Jag tackar Peder Björk och Linus Sköld för viktiga interpellationer.

Fru talman! I budgeten ser vi nu på område efter område att intentionerna i Landsbygdskommitténs förslag, som renderade i en proposition i Sveriges riksdag, tas bort. I fråga om kommittén har sju av åtta av riksdagens partier varit överens om att förslagen är viktiga. När det gäller statlig närvaro i hela landet var alla partier helt överens om att staten måste finnas i hela landet för att skapa förtroende. De statliga besluten, organisationerna och myndigheterna måste finnas i hela landet.

Förslaget var att Statens servicecenter skulle få uppdraget. Det är något som i och för sig kritiserades från en del håll. Andra ville ha en helt ny myndighet, men nu blev det Statens servicecenter som skulle ha uppdraget att bygga ut servicekontor.

Vi socialdemokrater hade en ganska offensiv agenda, även om jag personligen tyckte att den var lite för dålig. Vi byggde ju inte ut tillräckligt snabbt. Vi hade också ett stort arbete med att få myndigheterna att vilja vara representerade på de statliga servicekontoren.

Nu ser vi en annan agenda. Det lästes upp ett citat från en tidigare debatt med statsrådet Erik Slottner och mig själv. Statsrådet var tydlig med att det inte finns några ändrade intentioner i frågorna. Statsrådet sa vidare tydligt att man vill att staten ska finnas och vara verksam i hela landet, det vill säga att staten ska ha ett ansikte i hela landet.

I svaret från Erik Slottner framgår det att neddragningar på 50 miljoner kronor får konsekvenser. Men statsrådet vill inte ta på sig ansvaret att säga vilka konsekvenser, utan man lägger på myndigheten att ta ansvaret. Där, fru talman, har vi pudelns kärna. Regeringen tar inte på det här området ansvar för sina egna förslag. Det hade varit mer rakt och rättrådigt att säga att man inte tycker att det fungerar speciellt bra. Det finns partier i Tidöunderlaget som säger att man vill centralisera och effektivisera myndigheterna eftersom det för närvarande ser för flummigt ut.

I stället gör man en neddragning och säger att detta får myndigheten sköta själv. Samtidigt finns en landsbygdsproposition som säger att staten ska utvärdera och beskriva konsekvenserna av neddragningarna.