Fru talman! Jag svarar gärna rakt på den frågan: Ja, det tror jag. Det är min övertygelse att det är viktigt att det också blir på det sättet.

När det gäller det sakpolitiska innehållet i de frågor som Pontus Andersson Garpvall har lyft är vi överens om tagen. Sedan ankommer det på oss som regering och som lagstiftare att utforma reglerna på ett sådant sätt att det blir lätt att göra rätt för den som använder reglerna i praktiken, att lagstiftarens intention med reglerna blir tydlig och att detta har stöd i regler som i det konkreta fallet kan ge det avsedda resultatet - självklart med respekt för grundläggande fri- och rättigheter och rättssäkerhetsintressen. Det är en given utgångspunkt. I den delen är vi förstås överens om tagen.

Det som dagens interpellationsdebatt gäller är frågan om oberoendet i våra domstolar och oberoendet för de enskilda domarna. Och det handlar om frågan om huruvida yttrandefriheten gäller även för domare, oavsett om det är nämndemän eller lagfarna domare. Så är det utan tvekan. Det är förstås en väldigt viktig del av vår demokratiska rättsstat.

Domare kan också agera på ett sådant sätt att de anses vara olämpliga att utöva sitt uppdrag, men den bedömningen gör inte vi som politiker, utan den görs av domstolarna själva. Den bedömningen är i sin tur lagbunden. Den utgår från grundlagens krav på saklighet och opartiskhet och regleras i övrigt på ett sådant sätt att domstolarna så att säga har en rättslig ram inom vilken bedömningen ska göras.

Detta sker löpande. Det var ett fyrtiotal fall under förra året. De handlar om en rad olika saker. Det är alltifrån folk som sover på jobbet till folk som har olämpliga kontakter med parter eller som kan ha uttryckt sig på ett sådant sätt att det går att ifrågasätta tilltron till deras opartiskhet och saklighet. Jag har ingen grund för att inte tro att denna uppgift är omhändertagen på ett bra sätt av våra domstolar. Det är bra att vi får chansen att diskutera det här i dag.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.