Fru talman! Tack, Märta Stenevi, för möjligheten att diskutera dessa frågor i dag! Jag välkomnar verkligen initiativet, pådrivet av Miljöpartiet i den förra regeringen, att få till stånd en sådan här viktig utredning. Jag har hela tiden sagt att om det kommer förslag från andra partier, antingen här i kammaren eller i form av utredningsförslag, som är bra, som stärker brottsoffrets ställning och ger upprättelse till utsatta kvinnor och för den delen även andra i vårt samhälle och som kan stärka det omgivande samhällets skydd mot allvarlig brottslighet ska vi verkligen göra allt vi kan för att förverkliga de förslagen.

Jag tycker att den här utredningen är ett mycket gott exempel på detta, och det är i den andan vi nu arbetar vidare med dessa förslag. Som jag sa är det vår ambition att kunna lägga detta på riksdagens bord under våren, och jag tror att vi har goda förutsättningar att kunna leva upp till den ambitionen.

Jag tycker också att det är viktigt att i en tid då vi på goda grunder lägger väldigt mycket kraft på att motverka den organiserade brottsligheten, slå mot det grova våldet, strypa den kriminella ekonomin och bryta rekryteringen av barn och unga in i de kriminella nätverken också ha bredd i vår uppmärksamhet så att vi ser andra stora, viktiga pågående misslyckanden och problem i vårt samhälle. Det råder ingen som helst tvekan om att mäns våld mot kvinnor och allt vad det innebär - de olika uttryck det tar sig och alla konsekvenser det får, både för enskilda och för samhället i stort - förtjänar en stor plats i debatten och i det lagstiftningsarbete som sker här i kammaren. Det här är ett utmärkt underlag för att komma vidare med detta, och jag ser fram emot att fortsatt arbeta tillsammans med dessa frågor.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.