Fru talman! Tack, Märta Stenevi, för möjligheten att diskutera de här viktiga frågorna i dag!

Låt mig börja med slutet. Vår avsikt är att lägga fram det här under våren. Det gör vi dels därför att det är ett underlag som är oerhört väl genomarbetat med ett i grund och botten positivt gensvar från de olika aktörer som ska arbeta med de här frågorna, dels därför att vi tycker att de samhällsproblem som de här förslagen adresserar är så pass allvarliga och i flera fall också akuta att det är viktigt för oss att komma fram så snart det bara går. Vi bedömer att det kan ske under våren.

Låt mig säga att det det här förslaget gör som jag tycker är oerhört betydelsefullt är att det på ett adekvat sätt adresserar både principiella frågor och praktiskt betydelsefulla frågor på det här området. Frågan om att införa kön som grund för straffskärpning är ju ett uttryck för en insikt om att det vid en viss typ av brottslighet som riktar sig mot utsatta kvinnor utöver våldet, som är allvarligt i sig, kan finnas motiv och drivkrafter som lite förenklat kan beskrivas som ett slags hat mot kvinnor. Vi och jag menar att det är oerhört viktigt att ta sikte på och synliggöra den typen av motiv och även att säkerställa att det får konsekvenser när man så småningom ska bedöma brottets allvar och mäta ut ett straff som återspeglar allvaret i den brottsligheten. Det om det.

När det gäller hur vi konkret går vidare med utredningens förslag vill jag inte föregripa det. Jag vill att vi ska få presentera den helheten när vi är klara med det arbetet, och arbetet pågår här och nu. Men att det är ett samlat grepp det handlar om råder det inget tvivel om.

Vad gäller den konkreta frågan om barnpornografin kan man säga att den självklara utgångspunkten måste vara att även straffrättsligt se de fulla konsekvenserna av barns utsatthet, inte minst när det gäller övergrepp som sker i den digitala miljön. Jag håller helt med om retoriken. Det är tom retorik som jag är tveksam till, men det vi talar om nu är över huvud taget inte tomt. Det har utomordentligt viktig betydelse. Frågan är bara hur man bäst fångar det i den straffrättsliga regleringen för att den ska göra det jobb som vi är överens om måste göras här.

Detsamma gäller förstås barn och deras pubertetsutveckling. Det är alldeles självklart, menar jag, att straffrätten måste säkerställa att barn får vara barn och att de behandlas på det sättet när det gäller den konkreta användningen av våra straffrättsliga regler. Vad det sedan kommer att betyda i hur vi utformar de här förslagen är någonting som vi arbetar med just nu och som jag ber om att få återkomma till när helheten i det arbetet är klar.