Protokoll 2024/25:16 Tisdagen den 15 oktober

interpellationsdebatt / Svar på interpellation 2024/25:12 om kampen för demokrati i Kambodja
Anf. 120 Åsa Eriksson (S)

Fru talman! Det övergår faktiskt mitt förstånd hur någon med uppdraget att vara biståndsminister kan vara så passiv och blasé när grundläggande mänskliga värden ständigt kränks.

Statsrådets resonemang om att utvecklingen går i fel riktning och att vi därför inte ska ha bilateralt bistånd betyder att oskyldiga människor som lever under auktoritärt styre ska lämnas åt sitt öde. Socialdemokraterna tycker precis tvärtom: Det är då de behöver oss som mest. Vi ska kunna vara en strimma av hopp och finnas där och hjälpa dem i kampen för att uppnå demokrati och mänskliga rättigheter. Jag förstår verkligen inte hur statsrådet resonerar.

Fru talman! Statsrådet har helt rätt: Sverige har givit bistånd till Kambodja sedan 1979. Fram till förra julen var Sverige ett högt respekterat land bland både lokala och internationella organisationer, men det ryktet har denna SD-styrda regering effektivt förstört.

Biståndet till civilsamhället, som främst har gått till FN-organ och organisationer som arbetar med just demokrati, mänskliga rättigheter, antikorruption och fria medier, har varit en viktig motkraft till den kambodjanska regimen. Effekterna av det svenska biståndet märks i samhället. Det finns en ökad medvetenhet om vilka rättigheter man borde ha. Människor vågar höja sina röster trots förtrycket; Mother Nature Cambodia är ett tydligt exempel på detta. Det har, mot alla odds, faktiskt spridits en demokratisk kultur i samhället. Men nu, med regeringens indragna bilaterala bistånd, hotas tyvärr det spirande hoppet.

Fru talman! Den kambodjanska regimen planerar nu att införa en terrorlista där alla som protesterar mot det auktoritära styret riskerar att hamna. Detta kommer att strypa hela MR-arbetet, befarar vi. Har den svenska regeringen protesterat mot det?

Statsrådet säger att detta inte betyder att man överger MR-försvarare, utan man arbetar inom EU och andra multilaterala organisationer. Hur då, undrar jag. Jag har inte hört någonting om det. Har den svenska regeringen till exempel ifrågasatt varför Världsbanken inte har svarat på de kambodjanska CSO:ernas vädjan om "do no harm" när Världsbanken stöder företag och myndigheter som i realiteten främjar brott mot arbetsrätten?

Fru talman! När Sverige drar in biståndet och tyst ser på medan regimen metodiskt krymper den redan minimala friheten öppnar man dessutom ännu större möjligheter till kinesiskt inflytande i Kambodja. Detta är en pusselbit i den strategi som de auktoritära stormakterna Ryssland och Kina har för att öka sitt globala inflytande och utmana väst.

Kambodjas ekonomi har de senaste åren vuxit med ungefär 7 procent, mycket beroende på kinesiska lån och gåvor. Kinesiskägda företag sysselsätter ungefär 1 miljon arbetare, och Kina har blivit Kambodjas största handelspartner. Bland annat är det Beijing som har bekostat regeringsbyggnaden i Phnom Penh. Kina har tillgång till hamnar och utnyttjar sitt inflytande över Kambodja i olika internationella forum - till exempel har Kambodja röstat för Kina och mot Filippinerna i omröstningar.

Jag tror att statsrådet är medveten om de stora investeringar som Kina gör. Frågan är om statsrådet verkligen tycker att det är värt att betala priset för det indragna svenska demokratibiståndet, nämligen att man i praktiken rullar ut röda mattan för Kina.