Fru talman! Sveriges engagemang för och försvar av demokrati och mänskliga rättigheter är starkt. Det har också utgjort en grundbult i Sveriges långvariga bilaterala utvecklingssamarbete med Kambodja.

Under många år har Sverige arbetat för att Kambodja ska utvecklas till ett mer demokratiskt samhälle. Tyvärr har vi, som Åsa Eriksson var inne på, inte sett att utvecklingen har gått i den riktning som vi har velat. Tvärtom har utvecklingen fortsatt att gå i fel riktning.

De civila och politiska rättigheterna i Kambodja har under en lång period inskränkts steg för steg. Mötesfrihet, yttrandefrihet och föreningsfrihet - tre hörnstenar i ett demokratiskt samhälle - har undergrävts. Journalister och medieorganisationer har blivit alltmer begränsade. Oppositionella har fått allt svårare att utöva sina demokratiska rättigheter när lagar och rättsväsen använts mot dem. Civilsamhället har tvingats att navigera i ett ständigt minskande utrymme för självständig handling.

I lägen där vi ser att mänskliga rättigheter och demokratiska principer hotas måste vi fråga oss: Hur kan vi verka för en förändring och en förbättring? Vilka verktyg och strategier har vi för att främja en utveckling i riktning mot demokrati och mänskliga rättigheter i ett land som Kambodja?

Sverige var under lång tid en av de största givarna av bilateralt bistånd till Kambodja. Vi har genom åren arbetat med människorättsförsvarare och partnerorganisationer som verkar för demokrati. Vi har investerat i projekt som syftar till att stärka demokratiska institutioner, främja mänskliga rättigheter och förbättra levnadsvillkoren för landets medborgare. Men trots vårt långa och idoga engagemang har utvecklingen i Kambodja inte gått i den riktning vi strävat efter.

Regeringen är av den bestämda uppfattningen att det svenska bilaterala utvecklingsbiståndet ska användas där insatserna har störst effekt, där engagemanget gör mest skillnad och där varje investerad skattekrona ger den bästa utdelningen i termer av långsiktigt hållbar utveckling. Det innebär en konsolidering av våra insatser och att vi omprövar stöd som vi arbetat länge med.

Detta är ett av skälen till att vi tog det svåra men noga övervägda beslutet att fasa ut det bilaterala biståndet till Kambodja. Det betyder dock inte att vi överger människorättsförsvarare eller frihets- och demokratikämpar i landet. Vårt stöd för frihet och mänskliga rättigheter i Kambodja går vidare i andra spår och genom andra strategier. Genom våra internationella samarbeten finns det fortfarande möjlighet att stödja insatser för att främja demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer i Kambodja.

Vårt arbete inom EU och multilaterala organisationer blir därför ännu viktigare. Sverige har alltid varit en röst för mänskliga rättigheter i internationella forum. Vårt arbete för att stärka de demokratiska fri- och rättigheterna i Kambodja är inget undantag.