Fru talman! Nu går inläggen så fort att jag inte hinner göra några anteckningar, så jag får försöka wing it, som det heter.

Jag vill ändå börja med att återkoppla till mitt förra inlägg eftersom det kom en fråga om vad det var som hade sagts. Det var alltså ledamoten Lars Mejern Larsson som i sitt anförande sa att regeringens politik tvingar fram kommersiella lösningar.

Fru talman! I den här debatten tycker jag att man har försökt beskriva det som att staten på något sätt skulle ha retirerat från finansieringen av den regionala kulturen, och den bilden stämmer helt enkelt inte. I den budget som vi har presenterat för riksdagen lägger vi nästan 1,7 miljarder kronor på stöd till den regionala och lokala kulturen. Staten har ett ansvar i detta, och det tar vi.

Svaret på den här frågan är inte heller alltid ökade anslag från staten. Vi har genomfört en ansvarsfull finanspolitik som har bekämpat den höga inflationen. Det har minskat kostnaderna för kommuner och regioner ute i landet och gett dem större möjlighet att prioritera inom ramen för sina områden, till exempel kulturen.

En viktig del för tillgången till regional kultur är också att se till att hushållens köpkraft stärks, givet att det i slutändan faktiskt är de som ska konsumera kulturen. Regeringens skattesänkningar gör att helt vanliga människor faktiskt får mer pengar kvar i plånboken och kan välja att spendera dem på kulturupplevelser som att besöka ett museum eller gå på teater. Det tänker jag är bra både för hushållen och för den kommunala och regionala kulturen.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.