Fru talman! Först och främst: Jag har inga problem att ta avstånd från alla typer av antisemitiska uttalanden, vem som än gör dem. Jag har uttryckt detta under många år och i många olika sammanhang. Frågan är snarare: Kan regeringen ta avstånd från det som justitieutskottets ordförande sprider?

Fru talman! Rasismen i Sverige är utbredd. Den är djupt rotad. Den är inget importerat problem. Det är inget nytt problem. Det är en månghövdad hydra som tar sig olika uttryck beroende på vem den är ute efter. Det förekommer rasism i alla samhällsklasser, i alla åldrar och i alla delar av vårt land. Om man ska tala om överrepresentation är det i så fall en överrepresentation av män.

När statsministern osynliggör så många av dem som drabbas av rasism i vårt land är det djupt bekymmersamt. Att statsrådet fortsätter att göra detsamma i den här debatten bekymrar mig på ett sätt ännu mer, för regeringen har att värna allas lika värde. Om man inte ens klarar att bedöma 40 000 mördade släktingar till svenska medborgare som just mördade, hur ska då de medborgarna kunna tro att regeringen ser på deras liv på samma sätt som på andras?

Om man har en jämställdhetsminister som inte vill adressera det faktum att vi har kvinnor i Sverige som inte kan gå på stan för att de väljer att utöva sin religionsfrihet undrar jag: Hur ska vi se på det? Är deras frihet inte lika mycket värd?

En grundläggande liberal värdering är allas lika värde. Men när man läser statsrådets inlägg, kommentarer och debattartiklar är det svårt att skaka av sig en rätt skrämmande känsla - att i regeringens ögon är vissa människoliv mindre värda än andras.