Fru talman! Jag vill tacka statsrådet Svantesson för att hon är här i dag för att prata om en viktig fråga, nämligen frågan om att trygga människors väg till jobbet och hemmet.

I tolv år har jag åkt sträckan mellan Uppsala och Stockholm. Det är Sveriges mest trafikerade tågpendlarsträcka. Som pendlare möter jag många motgångar: inställda tåg, försenade tåg, signalfel, spårspring och viltolyckor. Det är bara några exempel. Inte sällan får man stå därför att sittplatserna på tåget har tagit slut. Jag pendlar ändå inte dagligen, som många gör. Pendlarna har det kort sagt inte lätt.

Det är däremot lätt att förstå den panik som drabbade våra pendlare när SJ den 27 augusti meddelade att man lägger ned pendeltågen mellan Uppsala och Stockholm därför att det inte anses lönsamt.

När Ardalan Shekarabi skrev interpellationen fylldes sociala medier av oroliga pendlare som inte visste om de efter årsskiftet skulle kunna ta sig till jobbet eller hämta barnen efter innebandyträningen eller om de nu alltid kommer att behöva stå trångt packade på tågen därför att de aldrig kan hitta en sittplats eller om det ens kommer att vara möjligt att bo i Knivsta och pendla.

Beskedet är allvarligt inte bara för våra pendlare utan för hela Stockholmsregionens och Sveriges tillväxt. Det får konsekvenser om människor med sin kompetens inte kan röra sig på ett rimligt sätt i detta område. Detta påtalas inte bara av oss i oppositionen utan även av Svenskt Näringsliv, som säger att det är katastrof för både arbetsgivare och arbetstagare att pendlingsmöjligheterna mellan Uppsala och Stockholm blir sämre.

Förra veckan kunde pendlarnas värsta magont äntligen gå över då Region Uppsala och vår socialdemokratiska regionstyrelseordförande Helena Proos meddelade att regionen tillsammans med övriga regioner i Mälardalen nu har gjort sig redo att ta över tågtrafiken genom Mälardalstrafik. Det var en stor lättnad för många, även om vi ännu inte vet fullt ut hur förändringarna i tidtabellen kommer att se ut.

Trots att situationen fann en lösning kvarstår en oro över hur SJ har agerat och varför. Jag vet att SJ drivs utifrån marknadsmässiga principer, men nu har vi sett vilka allvarliga konsekvenser det faktiskt kan få. Pendlarna mellan Uppsala och Stockholm har sett det. Det borde väl vara ett starkt samhällsintresse för regeringen att se till att människor kan ta sig mellan hem och jobb. Mina frågor till statsrådet Svantesson blir därför: Har regeringen ett ansvar för att se till att människor i hela landet kan ta sig till sina jobb? Vill man ta det ansvaret genom att förtydliga SJ:s uppdrag?