Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Föga förvånande tycker jag att det är positivt att regeringen värderar LOVA-projekten och gör en särskild prioritering av dem i budgeten. Det bidrar till att upprätthålla det lokala arbetet och engagemanget när det gäller vattenmålen. Lokala initiativ och lokalt engagemang är centralt för att förbättra vattenmiljön och adressera de stora utmaningar som övergödning, miljögifter och den biologiska mångfaldens utsatthet innebär.

Jag måste dock framhålla att den här prioriteringen även får undanträngningseffekter, eftersom ministern har valt att på totalen sänka anslaget för havs- och vattenmiljö, i årets budgetproposition med 40 miljoner kronor. Detta innebär att andra viktiga vattenvårdsåtgärder nu riskerar att stå utan tillräckliga resurser.

För 2025 ligger anslaget på cirka 1,33 miljarder kronor. För år 2026 minskar det till drygt 1 miljard och för 2027 till drygt 860 miljoner kronor. Vi talar alltså om en minskning med 470 miljoner under planperioden. Jag förutsätter att departementet har genomfört konsekvensanalyser av vad de minskade anslagen innebär.

I ljuset av att det totala anslaget för åtgärder för havs- och vattenmiljö sänks vill jag förtydliga min fråga om hur ministern motiverar omprioriteringarna av anslaget. Vilka åtgärder anser ministern inte längre vara nödvändiga? Är det exempelvis åtgärder mot övergödning, fiskevårdsåtgärder eller åtgärder mot invasiva främmande arter som man nu anser att vi kan spara på? Vilka projekt kommer att drabbas när resurserna minskar? Jag menar att det här är frågor som behöver tydliga svar, inte minst eftersom det handlar om åtgärder som ofta tar lång tid att genomföra och där kontinuerlig finansiering är avgörande för att nå långsiktiga resultat.

Ministern hänvisar i sitt svar till att regleringsbreven ännu inte är utformade och framhåller att hon därför ser min fråga som för tidigt ställd. Men när de väl är utformade och beslutade finns det ju inte längre något behov för mig av att ställa frågan. Alltså är frågan ställd vid exakt rätt tillfälle.

Jag undrar helt enkelt om ministerns prioriteringar kommer att återspeglas i regleringsbreven. Ministern har väl en egen uppfattning om vilka åtgärder som inte längre behövs, eftersom man väljer att göra anslagsbesparingar på 470 miljoner kronor under planperioden.

Jag ser också fram emot att höra statsrådets tankar kring hur nedskärningarna påverkar förutsättningarna för att uppfylla ambitionerna i havspropositionen. Jag anser att regeringen har en skyldighet att inte bara tala om höga ambitioner utan också säkerställa att de ekonomiska resurser som krävs för att göra verklighet av ambitionerna finns. Hur ska svenska folket kunna tro på att regeringens höga ambitioner på lång sikt är verkliga när anslagen successivt minskas med 470 miljoner kronor fram till 2027?