Fru talman! Jag vill tacka statsrådet Kullgren för att han är här i dag för att diskutera Östersjöns och våra fiskbestånds framtid, för läget är akut.

Om inte rätt åtgärder sätts in är risken att strömmingen försvinner helt från våra hav. Under de senaste 30 åren har vi sett att inte bara bestånden utan även fiskarnas storlek har minskat. Fiskarna blir mindre och magrare.

En kollaps skulle vara ytterst allvarlig, inte minst för att vi lever i en orolig omvärld. Fisk är ett viktigt livsmedel som borde hamna på svenska konsumenters bord. Så ser det tyvärr sällan ut i dag.

En kollaps skulle även vara ett dråpslag mot det hållbara kustnära fisket. Jag kommer från Östhammar, en liten kommun i norra Roslagen, där fiskare som exempelvis Tom Sundell är ute med sina små båtar och sedan säljer sin fisk i lokala butiker. Det blir färska och bra råvaror som inte har transporterats långa sträckor. Det är detta småskaliga och hållbara fiske vi borde premiera och värna. Det gagnar Sverige att ha kvar människor som Tom och hans kollegor.

Det vi ser i dag är ett överfiske. Den storskaliga industritrålningen står för den absoluta majoriteten av fisket i Östersjön. En stor del av sillen och strömmingen som fångas utanför Sveriges kust körs ned till Danmark och blir fiskmjöl. Sedan skeppas det vidare till Norge, där man matar laxar med det. I stället hade fisken exempelvis kunnat bli en strömmingsburgare åt en familj i Öregrund. På det här sättet slår vi ut det småskaliga fisket.

Det som krävs nu är kraftiga åtgärder från regeringen. Det krävs en utflyttning av trålgränsen och förhandlingar med andra berörda länder. I budgetpropositionen för 2025 minskar regeringen tyvärr också det totala anslaget till åtgärder för havs- och vattenmiljön med 40 miljoner.

Vi behöver pausa det storskaliga pelagiska fisket av sill och strömming i Östersjön till dess att bestånden har återhämtat sig. Vi behöver också se över det svenska kvotsystemet. För nationella kvoter finns möjligheten att överlåta dessa, vilket leder till snedvridningar. Det borde gå att fördela kvoter på ett mer rättvist sätt och försvåra försäljningen av dessa.

Kvoter är dessutom verkningslösa om vi inte skärper kontrollerna. I dag kontrolleras bara några procent av fiskfångsterna. Det duger inte. Det behövs fler kontroller för att vi ska kunna upptäcka felrapporteringar, och det behövs också högre straff vid sådana. Ingen borde kunna dammsuga våra hav och komma undan med det. Digitala verktyg skulle kunna hjälpa till här.

Nu är det dags för kvotsättning inför det kommande fiskeåret. EU-kommissionen föreslår i flera fall alldeles för höga kvoter för 2025. Detta värnar inte Östersjön eller det småskaliga och hållbara fisket. Statsrådet säger i sitt svar till mig i dagens debatt att förslaget behöver justeras något och att kvoterna bör sättas mer restriktivt än vad kommissionen föreslår. Statsrådet säger att det kustnära fisket ska värnas. Detta är bra.

Jag förstår att riksdagen har att fatta beslut, men jag får inga konkreta siffror som lugnar vare sig mig eller kustfiskarna. Därför vill jag fråga statsrådet: Kommer han att rösta för en kvotsättning som kommer att skydda våra fiskebestånd och säkra kustfiskarnas fortlevnad?

Statsrådet nämner också att 30 procent ska vara marina områden. Är det skyddade områden eller strikt skyddade områden? Jag undrar eftersom det är en väsentlig skillnad.