Herr talman! Min fråga går till biståndsminister Benjamin Dousa.

Sverige har under lång tid setts som ett föredöme globalt när det gäller internationellt bistånd, men regeringens budget innebär ett fortsatt avsteg från en lång tradition i svensk biståndspolitik. Det etablerade enprocentsmålet övergavs redan i budgetpropositionen 2022/23 och ersattes då av ett mål som var satt i kronor och ören.

I årets budget aviseras ytterligare en sänkning av biståndet med 3 miljarder till 53 miljarder från 2026. Prognosen är att Sverige 2028 kommer att hamna under åtagandet om minst 0,7 procent av bni i bistånd.

Att sänka biståndet i en tid när globala kriser överlappar varandra och behoven är som allra störst är ett slag mot de människor som har det allra svårast i världen. Hur försvarar ministern detta? Avser ministern åtminstone att se till att biståndet inte hamnar under FN:s och EU:s tydliga rekommendationer om att man ska avsätta minst 0,7 procent av bni till bistånd?