STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr ålderspresident! Tack, statsrådet, för svaren!

Flera utländska medborgare, inklusive svenskar, har gripits i Iran på oklara eller falska grunder, något som tyvärr inte är ovanligt utan en del av en bredare trend där Iran använder sig av utländska medborgare som politiska förhandlingsverktyg. Det är en del av regimens politiska spel, och det har flera gånger fungerat som en metod för att få hem medborgare som har dömts utomlands. Svenska medborgare används som spelbrickor och kan hållas fängslade i åratal under hemska förhållanden tills Iran vill ha någon politisk fånge utsläppt från ett svenskt fängelse.

I somras kom Sverige och Iran överens om en fångutväxling länderna emellan. Sverige fick tillbaka två medborgare, och Iran fick tillbaka bland annat den livstidsdömde bödeln Hamid Noury - jag ber om ursäkt om jag uttalar namnet fel.

Sommaren 1988 avrättades tusentals politiska fångar i Iran. Den första någonsin att ställas inför rätta var Hamid Noury, som greps i Sverige 2019. Han var medlem i det islamiska revolutionsgardet och rekryterades av det iranska rättsväsendet för att agera assisterande åklagare i olika fängelser i Teheran. I denna befattning ska han ha godkänt avrättningarna av 4 000-5 000 politiska fångar. Under sommaren 2022 dömdes han för grovt folkrättsbrott och mord till livstid i svenskt fängelse - en historisk händelse som betydde otroligt mycket för anhöriga till de personer som dödades under den fruktansvärda fängelsemassakern.

Nu har han alltså benådats och överlämnats till hemlandet Iran. I utbyte släppte den iranska regimen två svenska medborgare som fängslats i landet. Noury kommer sannolikt att vara en fri man i Iran, men för de politiska fångar som är kvar är det osannolikt med ett utbyte i närtid eftersom Sverige i nuläget inte har några fångar som Iran är intresserat av.

Herr ålderspresident! Vi vet att Iran är det land i världen som har flest avrättningar per capita. Dessa avrättningar är regimens sätt att skrämma kritiker till tystnad. Sverige och EU bör vidta skyndsamma åtgärder för att stoppa avrättningar och säkra frigivning av politiska fångar i Iran.

Vår förra regering påstod sig föra en feministisk utrikespolitik men stod mest tyst och handfallen inför allt detta. I stället för att tydligt ta avstånd från det kvinnoförtryck som bedrivs i Iran valde man att tiga när regimkritiker och människorättsaktivister fängslades, torterades och dömdes utan rättssäkra processer för att slutligen hängas från lyftkranar.

På vilket sätt arbetar vår nya utrikesminister och regeringen för att hjälpa dem som fängslats utan rättfärdig grund i Iran och för att dödsstraff ska upphöra?

På vilket sätt bidrar Sverige till att se till att situationen förbättras vad gäller de mänskliga rättigheterna i Iran?

Anser ministern att det var rätt att Hamid Noury släpptes och därmed är en fri man? Fanns det verkligen inget annat sätt att få hem våra svenska medborgare?

Att brottslingar som verkligen inte borde släppas blir frisläppta är en farlig väg att gå.