Herr ålderspresident! Först vill jag påpeka att det som precis hände här på läktaren är otroligt olämpligt, oavsett vad man har för åsikter. Att dessutom kasta ett föremål mot utrikesministern är helt oacceptabelt. Jag hoppas att vi inte kommer att få se mer av det. Jag är glad att utrikesministern är tillbaka.

Jag återgår till interpellationen. Vi i Sverige har alltid värnat om folkrätten. Utrikesministern sa att vi ledamöter inte hörde det. Jag citerade utrikesministern just gällande de rådgivande yttrandena från Internationella domstolen, där jag tyckte att det var väldigt viktigt att ta fasta på att Sverige ser dessa yttranden som i grunden auktoritativa tolkningar av folkrätten.

Det är tydligt att Israel genom sin ockupation underminerar de fredsprocesser som borde leda till en tvåstatslösning. Ockupationen är inte bara en politisk fråga utan också en fråga om mänskliga rättigheter och rättvisa. FN:s säkerhetsrådsresolutioner och Internationella domstolens rådgivande yttranden är tydliga: Ockupationen är olaglig. Den internationella gemenskapen, inklusive Sverige, har en skyldighet att inte stödja denna situation.

Att sätta en tidsgräns för ett israeliskt tillbakadragande från ockuperade områden ses av regeringen som problematiskt, men frågan vi måste ställa oss är: Hur länge ska det internationella samfundet tillåta att olagliga handlingar fortsätter utan att vi agerar? Israel har ockuperat palestinska områden i över 50 år, och varje år som går utan att vi vidtar åtgärder är ett år där palestinska män, kvinnor och barn fortsätter att leva under ockupationens förtryck. På så vis skapas både rädsla och terrorism.

Om vi på riktigt vill ha en förhandlad tvåstatslösning måste vi också vara tydliga med vad som gäller. Vi måste tydligare stå upp för den humanitära rätten och påpeka när den bryts, oavsett vilka svårigheter det innebär för en pågående förhandling. Låt oss också komma ihåg att en rättvis fred inte kan uppnås utan rättvisa för alla inblandade parter, både palestinier och israeler.

Svar på interpellationer

Jag uppmanar därför regeringen att fortsatt stå upp för internationell rätt genom att klart och tydligt markera mot den pågående ockupationen i alla diplomatiska sammanhang, genom att avstå från ekonomiskt samarbete eller handelsrelationer som på något sätt legitimerar eller förstärker den olagliga situationen i ockuperade områden samt genom att främja en rättvis och varaktig fred i regionen genom stöd för en tvåstatslösning baserad på, som utrikesministern sa, 1967 års gränser, med Jerusalem som en delad huvudstad för både Israel och Palestina.

Kommer utrikesministern att beakta någon av uppmaningarna? Vilka konkreta steg är utrikesministern beredd att ta för att uppnå en tvåstatslösning och samtidigt respektera folkrätten? Är hon beredd att arbeta för att EU ska pausa associeringsavtalet med Israel, eller ska Sverige bidra till att man fortsätter handla med denna stat och på vis bidra till upprätthållandet av en ockupation som strider mot internationella principer?

(forts. § 12)