Herr talman! Sara Gille frågade mig vad regeringen gör konkret i EU och i FN. Jag tänkte ägna det här inlägget åt att prata om vad vi gör i EU, som är vår viktigaste arena för påverkan, och så återkommer jag till FN i nästa inlägg.

EU:s Iranpolitik har skärpts påtagligt sedan hösten 2022. Sverige och EU har vidtagit en rad åtgärder gentemot Iran med anledning av den mycket allvarliga situationen. En sådan är ytterligare sanktionslistningar.

EU:s sanktionslistning av personer och organisationer som bär ett direkt ansvar för kränkningar av mänskliga rättigheter i Iran och repression mot demonstranter har mer än fördubblats de senaste åren. Sex nya sanktionspaket med listningar antogs av EU:s ministerråd under det svenska ordförandeskapet, och Iran diskuterades återkommande vid de EU:s utrikesministermöten som då ägde rum. Sammanlagt är nu över 300 individer och enheter listade under EU:s specifika sanktionsregim med anledning av MR-situationen i Iran.

Det finns också andra sanktionsregimer mot Iran. Dessa tar sikte bland annat på landets kärntekniska program samt dess militära stöd till Rysslands anfallskrig mot Ukraina och till väpnade grupper och enheter i Mellanöstern och Rödahavsregionen. Även dessa sanktioner har gradvis utökats och skärpts.

EU har även gjort upprepade uttalanden som fördömer Irans agerande, senast vid årsdagen av Jina Mahsa Aminis död den 16 september. EU protesterade då mot repressionen mot fredliga demonstrationer och den utbredda tillämpningen av dödsstraffet och uppmanade till förbättring av kvinnors och flickors situation.

Vi ser kontinuerligt över de verktyg som finns för att bemöta Irans agerande på ett så verkningsfullt sätt som möjligt, och vi ser att vi är som starkast när vi kan göra det tillsammans med övriga EU. Men självklart använder vi också våra bilaterala möjligheter. Så sent som i lördags träffade jag den nya iranska utrikesministern, och jag framförde då med emfas den stora oro som vi känner för kvinnors och flickors situation i Iran.